Under onsdagen valdes Gabriel Wikström, 26, Västerås, till ny ordförande i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Hans programförklaring bådar gott. I en intervju med SSU:s tidning Frihet menar han att förbundet "brottats med organisatoriska problem" och att tidigare skandaler och internt käbbel skymt sikten för en offensiv politik.
"Det interna har tagit för mycket tid. Nu är mycket löst och vi kan fokusera på annat", säger han.
Bra. Arbetarrörelsen behöver inte ett ungdomsförbund som ägnar sig åt internt tjorv.
SSU måste i stället gå i bräschen mot de problem som ungdomar upplever i sin vardag - arbetslöshet, otrygga anställningsförhållanden, bostadsbrist med mera.
Tag bara bostadspolitiken, som Wikström själv nämner i Frihets intervju.
Direkt efter maktskiftet 2006 inledde den nya regeringen ett systemskifte i bygg- och bostadspolitiken. Investeringsstödet till byggandet av hyresrätter togs bort. Räntebidragen avskaffades.
Det statliga stödet till bostadsbyggandet skrotades, eftersom det var ideologiskt fel för den nya regeringen. Borgarnas ledstjärna är ju marknadsanpassning.
Staten ska dra sig tillbaka. Bostadsmarknaden ska sköta sig själv, utan subventioner och politisk inblandning.
Det låter tjusigt, men det har också inneburit att byggandet av små hyreslägenheter har minskat dramatiskt. Det har blivit tuffare för ungdomar och studenter på bostadsmarknaden.
Enligt en rapport från Hyresgästernas Riksförbund saknar
245 000 unga vuxna egen bostad.
Många blir mambos. De unga har inte råd eller möjlighet att lämna föräldrahemmet.
Därför behövs SSU sannerligen som en blåslampa och pådrivare i bostadspolitiken.
"Verklighetssynens ungdomsförbund", som SSU brukar kallas, måste kort sagt ägna sig åt vanliga ungdomars vardag och verklighet. Då stärks SSU och hela socialdemokratin.