Socialdemokratisk partikongress. Fem dagar av hårt politiska arbete där vårt framtidskontrakt med det svenska folket mejslades ut.
Fokus på jobben, ungdomar ska ha jobb eller utbildning inom 90 dagar, Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet före 2020 och en skola som åter kan fokusera på lärande istället för olika instrument för att tala om för barnen att de inte duger. Det är några av de viktigaste löftena i Framtidskontraktet.
Det är också vad valrörelsen ska handla om. Jobb och utbildning är våra viktigaste framtidsfrågor.
Våra motståndare är snabbt ute och säger att vår politik är orealistisk. Men vad är deras alternativ - hur vill den moderatledda alliansen bekämpa massarbetslösheten i landet? Det som händer är att inga förslag kommer fram.
Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen tvingas ställa in sammanträden för att man inte har något att göra. Regeringen är passiv och massarbetslösheten brer ut sig,
Nä, förresten jag var nog lite orättvis, visst finns det ett förslag, universallösningen på alla problem - sänk skatten. Men den politiken är nu prövad i mer än sex år och har lett oss fram till en situation med åtta procents arbetslöshet. Det är en återvändsgata som leder i fördärvet.
Men när man är på en kongress så är det så mycket man kan förundras över. En sak är journalisterna. Sveriges skarpaste politiska journalister fanns på plats för att rapportera.
Men vad händer? Jo, inga öppna falangstrider, ingen som man kan ta in i ett saftigt reportage om hur socialdemokratin håller på att sprängas, vad skriver man då? Jo, hur tråkigt det är och hur naiva alla är. Hur slutet allt är och hur lite det bråkas.
Jag för min del såg 350 ombud som diskuterade och slet med frågor och formuleringar, en partistyrelse som i fråga efter fråga förde debatt, inte via media, utan direkt med de som skulle fatta besluten. En uppvisning i det finaste som finns - demokrati. Ingen ville gå omvägen via media. Det måste ha varit frustrerande, för riksmedia alltså.
Men kom ihåg att inget är vunnet för att vi har haft några underbara dagar i Göteborg. Det är med framtidskontraktet i handen och inläst så vi kan argumenten vi ska ut och möta väljarna.
Det är där vår utmaning nu ligger. Att gå ut på arbetsplatser, på gator och torg och där visa på att om vi ska ha en bra framtid i det är landet behöver vi en socialdemokratisk regering.
Inga opinionsundersökningar i världen får vagga in oss i säkerhet förrän valet är vunnet den 14 september 2014.