Började förra veckan med besök i Danmark för att prata skattepolitik. Där har man också infört ett jobbskatteavdrag, om än i en förhållandevis "minimalistisk" omfattning till det som den borgerliga regeringen genomfört i Sverige.
Jobben är centralt, och i grannlandet är retoriken kring jobbskatteavdraget densamma som hemma: "Det ska bli mer lönsamt att arbeta."
Men ingen verkar fråga sig: På vilket sätt skapar det fler jobb? Jobben verkar dessutom framstår som det övergripande syftet i livet, men varför jobbar vi egentligen?
Jobbskatteavdraget har gett mer till dem som har arbete, men har också finansierats genom att minska kostymen för välfärden.
Därför pratar Reinfeldt om att satsa på "välfärdens kärna" - vård, skola, omsorg. Att satsa på till exempel fritid är slöseri, det får du lösa själv.
Till lördagsfrukosten läste jag en lysande Fredrik Virtanen. Konstaterar därefter att samtidigt som en del jobbar ihjäl sig, använder surdeg som terapi för att dämpa ångesten av ett yrkesliv som kostar de mesta av ens fria tid så finns de 400 000 arbetslösa som inte har annat än tid.
De funderar i sin tur på hur de ska få ihop pengar till det basala och kanske en hockeyutrustning, eller hur det ska få tag på en gitarr till vettigt pris.
Funderar resten av dagen i vikten av en fritid som är tillgänglig både i frågan om att ha tid, men också att ha råd.
För att människor ska känna frihet krävs mer än inkomst. Det som får själen att dansa och hjärnan att gnistra. För att ha ork att ifrågasätta samhällsutvecklingen och skapa nya idéer. Vår möjlighet till fritid är en fråga om Sveriges utveckling.
Bandet Refused tilldelades i veckan pris av regeringen, de i sin tur passade på att tacka folkrörelsetanken som ABF och Socialdemokraterna står för. Den som gett många unga musiker möjlighet att utvecklas.
Detta är bara en av de byggstenar som har gjort utbildning, konst och kultur tillgängligt även för människor utan den stora plånboken. Det ingår inte i regeringens "välfärdens kärna". I dag ökar skillnaderna på så många sätt. Det här illustrerar ett. Och det är minst sagt bekymmersamt.
Vi behöver få fler som kan ta lediga jobb, och också fler jobb. Men jobben i sig är en kugge i maskineriet, inte målet.
Det är ett jämlikt, jämställt samhälle som ger frihet för varje människas utveckling. För det krävs också möjlighet till fri tid.