Vi behöver en tredje sektor
Åke Thörn, Luleå, är legitimerad läkare, specialist i allmänmedicin samt yrkes- och miljömedicin. Han är medförfattare till en intressant artikel i Läkartidningen nr 5/2010. Den borde läsas av samtliga ledamöter i riksdagens socialförsäklringsutskott.
Foto: Pia Hanzi
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I en artikel i nr 5/2010 visar sex läkare (bland andra Åke Thörn, Luleå och Peter Olsson, Jokkmokk) hur illa genomtänkta de nya reglerna i sjukförsäkringen är.
I artikeln pekar de på att sjuktalen faktiskt minskade kraftigt redan innan Husmarck Pehrson och den nya regeringen började peta i regelverket.
"Från och med 2003 till och med 2008 mer än halverades sjuktalen så att de låg väsentligt under nivån vid 1990-talets början. Svenskt Näringsliv kunde för 2008 konstatera en historiskt låg frånvaro, den lägsta på 25 år", skriver de sex läkarna.
Det är en faktauppgift som det inte talas så högt om.
I stället odlas fördomarna och myterna om att det har funnits ett stort fusk i sjukförsäkringen.
Det är också denna politiska mytbildning - inte fakta och verkliga förhållanden - som ligger till grund för de senaste förändringarna i sjukförsäkringen.
De sex läkarna ifrågasätter det så kallade "arbetsförmågebegreppet", att den sjukskrivnes arbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter sex månader.
"Varje form av vetenskapligt stöd saknas för tanken om enkla, mätbara objektiva samband mellan människors sjukdomar och deras arbete i förhållande till det ena eller andra nomalt förekommande arbetet på arbetsmarknaden. Därmed förblir prövningen ett fiktivt spel där inte objektiviteten utan förhärskande trender i omgivningen och slump fäller utslagen", skriver de.
I stället presenterar läkarna det drastiska (och ironiska) förslaget att man ju kan låta marknaden själv pröva arbetsförmågan genom att annonsera ut de sjukskrivna.
Exempelvis: "54-årig ledarskribent med sömnstörningar, nedsatt stresstolerans och koncentrationsförmåga, smärre minnesstörningar, nack- och axelvärk söker normalt förekommande arbete i tyst miljö utan tidspress och med möjligheter till vila då och då."
Eller: "60-årig diversearbetare med 7-årig folkskola med värk och nedsatt rörlighet i axlar och nacke, vilket omöjliggör rörelser av armarna över huvudet (vilket gör att han har svårt med hårtvätt, duschning och påklädning) söker fysiskt lätt, normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden (som inte kräver lyftade armar eller nackrörelser)."
Men så gör man naturligtvis inte. Den typen av annonser skulle ratas av alla personaldirektörer.
Arbetsgivarna jagar högproduktiv arbetskraft utan krämpor och defekter. Även människor med lindriga problem pressas ut ur systemen.
Givetvis är det en i grunden sund och bra tanke att långtidssjuka ska ges möjlighet att återvända till arbetslivet. Men ingen blir friskare av en stupstock eller bortre tidsgräns efter sex månader. I stället handlar det om att ge hjälp, stöd, rehabilitering och anpassade arbetsuppgifter.
Dessutom gäller det att se sanningen i vitögat. Vissa kommer alltid ha svårt att hävda sig på den vanliga arbetsmarknaden. En del orkar inte med åtta timmars arbetsdag i vården eller industrin. Därför behövs Samhall, lönebidragsanställningar, sociala kooperativ och andra alternativ.
Vi behöver en tredje sektor vid sidan om den offentliga sektorn och det privata näringslivet.
I den rödgröna oppositionens förslag om sjukförsäkringen finns en del hoppingivande formuleringar:
"För att kunna ta tillvara arbetsförmågan hos personer som varit långtidssjukskrivna och/eller personer med funktionsnedsättning som inte bedöms kunna få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden vill vi utveckla en utvidgad arbetsmarknad. Staten bör bjuda in berörda parter på arbetsmarknaden till en diskussion om förutsättningarna för att personer som befinner sig längst borta från den ordinarie arbetsmarknaden ska kunna få en anställning med lön enligt nytt kollektivavtal. Som en jämförelse kan tjäna nuvarande avtal som reglerar villkoren för Samhalls anställda.
Nuvarande system med lönebidragsanställning kan ses över och utvecklas. Även andra modeller kan ses över och prövas. En sådan skulle kunna bygga på det tidigare systemet med Plusjobb, d v s arbeten som annars inte utförs inom offentlig sektor men också ideell verksamhet. Sociala företag och kooperativ bör kunna spela en väsentligt större roll än i dag. En grupp som skulle behöva komma ifråga för nya insatser är yngre med funktionsnedsättningar, vilka idag oftast hänvisas till ett liv utan arbete och lön."
Den typen av idéer måste snabbt omvändas till praktisk-politiska åtgärder, om det blir ett regeringsskifte i höst. Översyner och utredningar räcker inte.
De rödgröna måste inte bara i ord utan också handling visa att de står för annan - humanare och mer verklighetsförankrad - politik än dagens regering.