Vi tiger inte!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är med blandade känslor som jag är tillbaka här i riksdagshuset. Det är mycket frustration, funderingar om hur vi kunde göra ett så uselt valresultat i riket, depp över kamrater som åkt ut ofrivilligt och ilska över Sverigedemokraternas intåg i parlamentet.
Samtidigt så gläds jag åt att vi gjorde ett bra val i vår del av landet. Norrbotten gick framåt, Västerbotten tappade marginellt på riket, men vann tillbaka styret i många kommuner.
Vi är ett delat land, rent politiskt. Ska man generalisera så kan man säga att vi är röda i glesbygd, och blå i storstäder. Det delade politiska landskapet gör att valanalyser måste göras med eftertanke.
Jag tror inte att problemet egentligen ligger i vår politik eller våra värderingar - problemet ligger i hur vi för ut dem i olika delar av landet. Det lär vi få anledning att återkomma till.
Det som dessutom har hänt, och det är inte tack vare Norrbotten eller Västerbotten, är att SD tagit plats i riksdagen. Diskussionen om hur vi ska hantera det pågår för fullt ute i samhällsdebatten och hos oppositionen, men tyvärr inte hos regeringen.
Inga diskussioner förs från regeringens håll med oppositionens partier, och ingen vilja fanns att diskutera valet av talman. Det man försöker göra från regeringskansliet är att lägga över problemet i vårt knä. Så enkelt är det inte.
Självklart är det statsministerns ansvar att försöka bilda allianser för att hålla SD utan inflytande - men det tänker man inte göra. SD ska med andra ord ges möjlighet att avgöra i varenda politisk fråga som ska behandlas de närmaste fyra åren.
När de röstar med oppositionen kommer regeringen att beskylla oss för att "söka stöd" hos SD, och när de röstar med regeringen kommer säkert vi att låta likadant. Det är inte hållbart. Reinfeldt måste våga se problemet i vitögat, om han är mogen sin uppgift.
Det går inte att köra gasen i botten, misslyckas, och skylla på oss. Fast något säger mig att det inte är en osannolik spådom.
En sak är säkert, och det är att vi inte kommer att vara en tyst opposition. Det behövs, mer än någonsin, en tydlig socialdemokratiskt ledd opposition som tar strid för människosyn och människovärde. Vi kommer inte att lämna över till rege-ringen att styra, med eller utan SDs stöd, vi kommer att bedriva en högljudd opposition - hela vägen till nästa val.