Politik har idag en tröttsam tendens att förminskas till att handla om plånboksfrågor.
Det undergräver inte bara tron på politikens möjligheter utan förminskar oss människor också. Underförstått vill vissa hävda att vi bara drivs av vårt egenintresse. Att vi vet priset på allt men saknar kunskap om andra värden.
Lyckligtvis är vi inte där. Inte än i varje fall, även om Svenskt Näringslivs och högerns angrepp på allt som inte andas av samma cyniska egenintresse fortsätter i en allt mer desperat dödsdans. En desperation född ur vetskapen att deras korthus håller på att falla ihop. En desperation som föst ihop många av dem med det rasistiska partiet Sverigedemokraterna, ett parti med rötterna och idéerna hämtade från nazismen.
Det är med denna desperation som en moderat riksdagsledamot på allvar angriper 15-åriga miljöaktivisten Greta Thunberg. För att hon företräder en kollektiv, idéburen rörelse med målet att rädda den enda planet vi har att leva och överleva på. En rörelse vars krav leder till att snäva vinstintressen och dagens ekonomiska elit måste ge vika för en långsiktigt hållbar utveckling.
Det är med denna desperation som de angriper samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna. För att en enig och sammanhållen arbetarrörelse är en kollektiv kraft för löntagarnas rättigheter och en generell välfärd. En rörelse vars krav på ett jämlikt och anständigt samhälle utmanar samma snäva vinstintressen och ekonomiska elit som miljörörelsen gör.
Det är med samma desperation som dessa snäva vinstintressen och ekonomiska elit tacksamt bidrar till att det är flyktingar från några av världens mest blodiga konflikter som får klä skott för att det saknas resurser till vård, skola och omsorg. Rökridåer för att dölja att det är den svenska elitens undanhållande av skatt motsvarande 130 miljarder per år tillsammans med Alliansens skattesänkningar på 140 miljarder som orsakat de enorma hålen i välfärden.
Dagens politiska kamp handlar om att stoppa och rulla tillbaka denna frammarsch. Att hejda det lilla fåtal som vill uppnå total frihet på både vår planets och oss, det stora flertalets, bekostnad.
Det som hindrar oss är villfarelsen att vi alla ändå tillhör eliten. Glöm det. Om du inte kan leva på en förmögenhet eller skatteplanera kommer du aldrig att tillhöra den gruppen.
Ställ dig frågan, vilka åsikter har du egentligen råd med?