Gruvtolvan, som organiserar gruvarbetarna inom LKAB-koncernen i Kiruna, är en fackklubb med en lång och stolt historia. Den grundades redan i början av 1900-talet och har under mer än hundra år gett röst åt arbetarnas krav på rimliga löner, vettiga arbetstider och bättre arbetsmiljö.
Ofta har Gruvtolvan spelat en stor roll i samhällsdebatten. Till exempel vägde det tungt när Gruvtolvan (och kollegorna i Gruvfyran i Malmberget) uttryckte misstro mot valet av tidigare näringsministern Maud Olofsson (C) till LKAB:s styrelse. Det påverkade alldeles säkert den nya S-ledda regeringen att göra ett annat val.
Antagligen är det även orsaken till att det vänsterorienterade partiet Knegarkampanjen nu satsar stora resurser för att ta makten i Gruvtolvan. Vänsteraktivisterna i Knegarkampanjen vill förvandla en känd och profilerad fackklubb till sitt eget politiska verktyg.
I en påkostad kampanj i Kiruna Annonsblad och på sin hemsida angriper Knegarkampanjen den nuvarande ledningen mycket hårt inför onsdagens årsmöte.
Jan Thelin, ordförande i Gruvtolvan, konstaterar att både det uppskruvade tonläget och de vräkiga kampanjmetoderna är mycket ovanliga.
”Det är första gången i historien vi ser något liknande”, säger han.
Han reagerar starkt mot de negativa kampanjerna mot styrelsen i Gruvtolvan.
”De ljuger, förtalar och beskriver oss som korrupta”, säger han. ”Men det finns ingen fackklubb som har levererat lika mycket som Gruvtolvan”.
Thelin presenterar en lång lista över förbättringar för medlemmarna. Gruvtolvans arbete har gjort skillnad.
”Vi har medverkat till att höja lönerna, värdesäkra underjordstilläggen, fått igenom bättre tandvårdsersättning, nya pensionsvillkor och andra förmåner för medlemmarna”, säger han.
Själv har Thelin dessutom varit starkt personligt engagerad för LKAB-akademin – gruvbolagets satsning för att utveckla samarbetet med skolorna i Malmfälten.
Det visar att den nordiska modellen (med dialog och förhandlingar mellan fack och arbetsgivare) fortfarande fungerar.
Den medverkar till stabilitet på arbetsmarknaden och stegvisa förbättringar för löntagarna.
Svenska löntagare har inget att vinna på att facket blir mer revolutionärt och militant som i exempelvis Frankrike, Grekland eller Italien.
Den typen av högljudda kampmetoder bidrar bara till att skärpa de sociala motsättningarna i samhället men utan att ge några standardlyft för vanliga knegare.
Jari Söyrinki, en av frontfigurerna i Knegarkampanjen, blev intervjuad av den trotskistiska tidningen Arbetarmakt 15 maj 2011.
I intervjun lättade han på förlåten till sin och Knegarkampanjens strategi.
”Jag tror att vi måste samla alla stridbara arbetare till en motmakt, en klasskampsopposition”, sa Söyrinki.
Det ärparoller som vi känner igen från en del av 1970-talets kommunistiska sekter.
På samma sätt som då försöker en liten välorganiserad vänstergrupp ta klivet in i en etablerad facklig organisation och förvandla den till ett verktyg i ”den världsrevolutionära processen”.
Ryske revolutionären Leo Trotskij (grundare av Röda Armén) pläderade en gång i tiden för det som brukar kallas för ”enterismen” (av engelskans ”enter”, att kliva in – och ta makten).
I Kiruna verkar det finnas några som följer hans gamla recept.