Vilken väg väljer KD?

KANDIDATER.  I slutet av april avgörs vem som blir ny partiordförande för Kristdemokraterna. Fyra tänkbara kandidater är från vänster: kommunalrådet Ebba Busch Thor, partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson, EU-parlamentarikern Lars Adaktusson och riksdagsledamoten Jakob Forssmed.

KANDIDATER. I slutet av april avgörs vem som blir ny partiordförande för Kristdemokraterna. Fyra tänkbara kandidater är från vänster: kommunalrådet Ebba Busch Thor, partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson, EU-parlamentarikern Lars Adaktusson och riksdagsledamoten Jakob Forssmed.

Foto: TT

Politik2015-02-04 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Den 25 april väljer Kristdemokraterna ny partiledare. Det är ett val som kommer att få stor betydelse för hela det borgerliga allianssamarbetet.

Allt sedan den borgerliga alliansen tog form hemma hos Maud Olofsson (C) i Högfors 2004 har Kristdemokraterna varit lojala lagspelare.

Partiledaren Göran Hägglund har inte gett sig ut på soloturer. Troget har han hållit fast vid allianssamarbetet.

Som socialminister blev Hägglund närmast en dörrmatta för Moderaterna.

Med ett leende på läpparna accepterade han skattesänkningar på sammanlagt 137 miljarder kronor och gav sken att detta inte hade några konsekvenser alls för välfärdspolitiken.

Han såg på när Sverige fick uppleva hur sjukskrivna blev utförsäkrade, när barnfattigdomen växte och socialbidragskostnaderna ökade.

Denna lojalitet, till självutplåningens gräns, har gjort att alliansen hållit ihop och att de borgerliga kunnat regera under åtta långa år.

Men det har varit påfrestande för Hägglund och hans parti.

När Hägglund tog över ledartröjan i KD efter veteranen Alf Svensson var KD ett dubbelt så stort parti som nu.

Bilden av KD som ett socialt engagerat parti har fått sig en knäck.

I höstens val landade partiet på låga 4,6 procent, vilket gör att fyraprocentsspärren nu är farligt nära.

Om utvecklingen fortsätter i samma takt och riktning kommer KD:s saga som riksdagsparti att vara slut redan 2018.

Därför måste partiledarvalet rimligen leda till en starkare profilering av det egna partiet.

KD måste bli tuffare och markera sin särart gentemot de övriga allianspartierna för att kunna motivera sin existens som självständigt parti. Men det kan i sin tur få konsekvenser för det borgerliga samarbetet.

Låt säga att KD väljer den värdekonservative Lars Adaktusson som ny partiordförande. I så fall kan vi räkna med att KD blir ett parti som ännu starkare betonar kärnfamiljen, nationen och kristna värden.

Kanske kan det locka tillbaka en del av de ärkekonservativa väljare som flytt till SD. Men det kan å andra sidan göra att KD får svårare att passa in i ett borgerligt samarbetspussel med mer liberalt sinnade krafter i Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna.

Med andra ord: KD:s partiledarval kan avgöra hela trovärdigheten och styrkan för det borgerliga regeringsalternativet 2018.

Många borgerliga strateger lär följa KD:s extrating med spänning och stort intresse.