Det första socialdemokratiska partiprogrammet skrevs redan 1897. I programmet fanns bland annat följande krav och idéer:
"Allmän, lika och direkt rösträtt /.../ för alla till myndig ålder hunna medborgare, utan någon af könsskilnaden betingad olikhet."
"Folkskolans utveckling till en för all gemensam och kulturfordringarne uppfyllande medborgarskola."
"Gradvis stigande (progressiv) inkomst- och förmögenhetsskatt samt arfsskatt."
"Normalarbetsdag på högst 8 timmar"
"Förbud mot användande i industrin af barn under 14 år"
"Skyldighet för samhället att på ett humant sätt draga försorg om alla sina medlemmar vid sjukdom eller olycksfall samt på ålderdomen."
"Man kan beskriva programmet som en karta över framtiden", säger Marika Lindgren-Åsbrink, en av sekreterarna i programkommissionen, som ska snickra ihop ett förslag till nytt partiprogram inför S-kongressen 2013.
Visionerna hos den unga arbetarrörelsen i slutet av 1800-talet blev verklighet. 1900-talet blev ett århundrade med demokrati och sociala framsteg.
Den utvecklingen kan även vara värd att begrunda när dagens statsminister, Fredrik Reinfeldt (M), talar om "visioner som något som kan leda fel".
Men den långsiktiga färdriktningen för politiken spelar roll.
Olof Palme formulerade saken väldigt klokt som nyvald ordförande på S-kongressen 1969:
"Jag har flera gånger sagt att jämlikheten inte är ett tillstånd, utan en färdriktning för politiken. Men färdriktningen är viktig. Den skall vi hålla fast vid."
Palme citerade den engelske socialisten Richard Henry Tawneys ord att "det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot".
"Den svenska socialdemokratins ansikte skall vara vänt mot en framtid präglad av jämlikhet och fri gemenskap mellan människor", konstaterade Palme.
Därför ska vi inte vara rädda för att tala om visioner och långsiktiga mål. Politik handlar inte om att bara skapa budgetbalans och vara en duktig kamrer.
Vilket samhälle får vi om "ansiktet alltid vänds" mot nya jobbskatteavdrag och besparingar i socialförsäkringarna?
Vad händer om vi ständigt prioriterar överskotts- och inflationsmål före arbetslöshetsbekämpning?
Reinfeldts ovilja att diskutera visioner kanske först och främst bottnar i en rädsla för att tala om det samhälle som kommer i förlängningen av den egna politiken.
Som sagt: "Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot."