I socialdemokratiska riksdagsgruppen ingår 112 ledamöter.
Det vore märkligt - för att inte säga direkt osunt - om denna stora grupp bara satt tyst och stilla när den får ta del av ett första utkast till S-budget.
Snarare är det ett demokratiskt friskhetstecken om S-ledamöterna har ordentliga diskussioner om hur saker och ting ska värderas och prioriteras.
I och för sig är det möjligt att förra veckans första utkast var dåligt förberett och att diskussionerna i S-riksdagsgruppen blev ovanligt stormiga.
Å andra sidan kan ju läckor och rykten i kvällspressen vara uttryck för att någon tjänsteman/ledamot känner sig besviken med sin egen ställning under en ny partiledning.
Men det må vara hur det vill med den saken. Slutresultatet av partiets budgetmangling blev under alla förhållanden riktigt bra.
S-gruppen visar att det finns ett alternativ till Anders Borgs sterila höstbudget.
Genom omprioriteringar i budgeten och vissa skattehöjningar lösgör Socialdemokraterna mer pengar för investeringar i utbildningsplatser, studentbostäder och infrastruktur.
Finansministerkandidaten Tommy Waidelich (S) understryker dessutom att förslagen om satsningar på tunnelbanan i Stockholm inte ska ställas mot Norrbotniabanan och annan infrastruktur utanför storstäderna.
"Vi vill göra både och. Vi har med formuleringar om Norrbotniabanan i vår budget. Vår tidigare infrastrukturplan ligger fast", sa Waidelich till NSD under tisdagskvällen.
Borgerliga bloggare och ledarsidor kommer naturligtvis att fortsätta med sin svartmålning av Waidelich, Håkan Juholt och deras parti. I vanlig ordning kommer högern att gapa om skattechock och bidragspolitik.
Men för Sveriges skull vore det bra med en annan, mer nyanserad, debatt om alternativen i den ekonomiska politiken.
Waidelich har en poäng när han beskriver regeringen som "trött och håglös". Borgarna har inte tänkt en ny tanke sedan de träffades i Bankeryd hösten 2005.
Är det någon som på allvar tror att sänkt krogmoms eller nya jobbskatteavdrag fixar ungdomsarbetslösheten eller utanförskapet?
Verkligheten visar ju motsatsen. Borgarna har nu prövat sin politik i fem år men inte lyckats.
Anders Borg pumpar upp sig inför presskonferenserna och snackar om ansvar. Men efter fem år med Borg är 370 459 svenskar arbetslösa. Det är - snällt sagt - inget bra resultat.
Därför finns skäl för fler att begrunda alternativen. Det finns goda argument för att prioritera investeringar i utbildning, infrastruktur och bostäder före nya skattesänkningar.
Efter flera vintrar med järnvägkaos vet vi att det finns behov av både ökat underhåll och nya spår.
Alla som följt teve och tidningar i höst har sett att det finns en skriande brist av studentbostäder på många högskoleorter.
Statistiken visar mer än var femte ungdom saknar slutbetyg från gymnasiet och därmed har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Det är en situation som är negativ för dem som är direkt berörda men även för näringslivet och den allmänna utvecklingen i Sverige.
När OECD och World Economic Forum listar vad som skapar ekonomisk tillväxt framhåller de faktorer som effektiva offentliga institutioner, högt politikerförtroende, utbildning, infrastruktur, bostadsbyggande och integration.
S-alternativet känns därför betydligt mer modernt, framåtsyftande och offensivt än borgarnas skattesänkningsmantra. Waidelich och Juholt är på rätt väg.
Men på vissa områden borde partiet våga mer. Till exempel bör det inte stänga dörren för en ny förmögenhetsskatt.
Den gamla förmögenhetsskatten, som avskaffades av den borgerliga regeringen 1 januari 2008, hade säkert en del brister. Men den var en fin inkomstkälla med fördelningspolitiska fördelar. Den drabbade inga normalinkomsttagare.
Därför bör partiet inte utesluta en moderniserad skatt på förmögenheter. Skatt efter bärkraft är en god princip även för framtiden.
Förståeligt är dock att Socialdemokraterna inte presenterar några förändringar i fastighetsskatten. Även det ganska modesta förslaget inför valet 2010 oroade många vanliga småhusägare i Stockholm. Utan tvekan var det negativt för partiets valresultat i Stockholm.
Därför är det klokt av partiet att inte lägga fram några skatteförslag som provocerar storstadsopinionen i onödan.
Det räcker inte att 100 procent av norrbottningarna röstar S om partiet fortsätter att tappa mark bland de många väljarna i 08-området.
Lite taktiskt får partiet vara, om det vill vinna valet 2014.