Det har gått bra för a´Margot från byn Kåge, en mil norr om Skellefteå. Dottern till sågverksarbetaren Manfrid Wallström och sömmerskan Lydia Wallström Sundberg har gjort en imponerande karriär.
1994–98 var hon statsråd i Ingvar Carlssons och Göran Perssons regeringar. 1999 tog hon klivet in i EU-kommissionen, där hon var verksam till 2010. Därefter följde en period som FN:s särskilda representant kring frågor som rör konfliktrelaterat sexuellt våld.
Sedan 2014 är hon Sveriges utrikesminister – och i den rollen har hon levererat.
Sveriges feministiska utrikespolitik har blivit ett begrepp i världen.
Allt fler inser att kvinnors och flickors rättigheter är en av nycklarna till en bättre värld. Länder som Frankrike och Kanada följer nu Sverige i spåren och lyfter jämställdheten i sin utrikes- och biståndspolitik.
Att Wallström som person och Sverige som land har ett stort förtroende i världen stod klart när FN:s medlemsländer röstade om platserna i säkerhetsrådet 28 juni 2016.
Redan i första röstningsomgången fick Sverige stöd från 134 länder, trots stentuff konkurrens från Nederländerna och Italien. Det var en stor utrikespolitisk framgång och innebar att Sverige kunde ta säte i säkerhetsrådet under 2017-2018.
Under dessa två år hann Wallströms klackar göra tydliga avtryck i parkettgolven i FN-skrapan i New York. Sverige lyfte frågor som rör kvinnors rättigheter, klimatpolitik, fred och säkerhet.
Ett resultat är fredssamtalen om Jemen, som hölls på Johannesbergs slott i Rimbo i början av december.
Svensk diplomati medverkade till att företrädare för huthirebellerna och den jeminitiska regeringen äntligen satte sig vid samma förhandlingsbord – ett litet men viktigt steg för fred och försoning.
Skickligt har Wallström förvaltat det utrikespolitiska arvet från Hjalmar Branting, OIof Palme och Anna Lindh.
Hon har blivit en internationellt stark och respekterad röst för demokrati, mänskliga rättigheter och folkrätt.
Wallström är emellertid inte nöjd med vad hon hittills uppnått.
I onsdagens utrikespolitiska deklaration i riksdagen presenterade hon en ny agenda. Hon sammanfattar den i tre D:n: Demokrati, Diplomati samt Delat ansvar för fred och säkerhet.
Det är inga konstigheter utan en fortsättning längs den klassiska linjen i svensk utrikespolitik.
Sverige har genom aktiv diplomati, medlingsinsatser och generös biståndspolitik byggt upp ett stort förtroendekapital i världen.
Nu snickrar Wallström vidare på denna gamla fina tradition, vilket är klokt.
Det skadar inte Sveriges säkerhet att vara känt som ett land som står upp för fred, demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Motsatsen vore illa.
2018 var Sverige det land i världen som har allra bäst anseende, enligt den årliga sammanställningen från Reputation Institute.
Det är ett gott betyg åt a´Margot och svensk utrikespolitik. Sverige uppfattas som en schysst och pålitlig aktör i världspolitiken.