Fred är möjlig

RIKSDAGSKRÖNIKA2008-07-17 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nyligen var jag med några andra s-riksdagsledamöter på studieresa i Mellanöstern, där vi besökte både Palestina och Israel. Att summera alla intryck efter sex dagars besök är inte lätt.

Det vi fick uppleva på den korta tid väckte starka känslor hos var och en av oss på olika sätt. Det finns så många olika sätt att se på konflikterna, påfrestningarna, kulturen, traditionen, historian och religionerna.
Muren, som byggs inne på Västbanken, gjorde det starkaste intrycket på mig. Muren är omänsklig och olagligt byggd och skär djupt in i viktig bebyggelse och genom samhällen. Den separerar människor från sina närmaste. Den förhindrar vuxna att gå till sina jobb och gör det besvärlig för små barnen att ta sig till skolan. Att människor hindras att förflytta eller röra sig är påfrestande och tär på ens psyke.
Arbetslösheten är skyhög, över 30 procent i vissa områden, och många lever under fattigdomsgränsen. Reglerna tillämpas olika för israeler och för palestinier när det gäller försäkringar, avgifter och mycket annat som styr människors dagliga liv.

Även om situationen både i Jerusalem och i Ramallah är besvärlig, går den inte att jämföra med Hebron, som gav mig riktigt obehagligt intryck.
Det är rena misären, en katastrof, en tragedi. Hela samhället håller på att lösas upp. Handlarna som jag pratade med har inte sålt någonting på flera dagar. Folk har inte pengar och det finns inte varor.

Militären med tung beväpning patrullerar överallt i samhället för att skydda bosättare som har flyttat in i Hebron i små enklaver i mitt i staden. De bär med sig en stark religiös övertygelse om att de har rätten att bo där och driva bort palestinierna från området.
Ockupationen eller utomhusfängelset, som det kallas av palestinierna, de nya bosättningar som tillkommer och byggs ut hela tiden, gör det inte lättare för att nå fred i regionen.

Trots detta elände, armod och bedrövelse finns det många politiker både från Fatahrörelsen, andra demokratiska krafter på Västbanken samt inom Labourpartiet i Israel, som tror att freden kan uppnås. Två likvärdiga stater är den enda lösningen på konflikten.

Majoriteten bland civilbefolkningen både i palestinska områden och i Israel vill ha fred.
Det israelska militära förtrycket mot palestinier kan inte fortsätta hur länge som helst.

Läget känns pessimistisk. Vi i Sverige ska inom EU och inom ramen för övrigt internationellt samarbete verka för aktiva åtgärder som främjar att fred nås i Mellanöstern. Vi måste göra mer för att övertyga både sidorna om att konflikten inte kan lösas med våld, rädsla, skräck och otrygghet.
Det rimliga är att demokratiska krafterna som tror på freden, både hos israeler och palestinier, får mer och större utrymme för att kunna övertyga fler människor i området att freden är möjlig.