Nu är det knappt två veckor kvar till valet och jag möter många oroliga väljare. De är oroliga eftersom många med förskräckelse hör hur allt för många funderar på att rösta brunt.
Jag mötte en äldre man som bara skakade på huvudet och sa att han undrade om inte alla pensionärer som i likhet med honom upplevt 30-talet verkligen hade glömt hur det var. Hur det var när nazister och fascister försökte vinna gehör för sina grumliga idéer. Då var det judarna som var hotet, nu är det muslimerna och invandrarna, sa han.
Då liksom nu spelade man ut populistiska förslag som skulle vinna massorna. Deras prat om rättvisa för pensionärer är inget mer än prat, sa han. De har ju röstat för jobbskatteavdragen som har lett till att vi betalar mer skatt än löntagare på varje hundralapp.
Han slutade med att ”Jag hoppas att ingen låter sig luras av SD. Dom är ju ett högerparti”. Jag kunde bara hålla med.
Man möter så många olika människor i en valrörelse. Som den ensamstående mamman som inte hade hunnit tänka på valet. Hon hade fullt upp att få livet att gå ihop.
Men hon hade sin dotter med sig den där dagen och ”jo, hon var ju sosse men hinna rösta”. Jag föreslog att hon skulle ta dottern med sig på valdagen. Då frågade hon dottern om dom skulle gå och rösta. Dottern sken upp i ett brett leende och ”jaa mamma det måste vi”. Då så, sa hon, då går vi.
Men valrörelsen innehåller också mycket allvar. Som när jag mötte en gammal järnvägare som sa att allt numera var skit med järnvägen. Jag försökte säga att vi ville satsa mer både på underhåll, faktiskt 10 miljarder, och på att bygga nytt, Jag använde Norrbotniabanan som exempel på vad vi ville göra. Men han var inte så lättfjällad. Han sa att först måste ni ju återställa allt och ge SJ monopolet tillbaka.
Då sa jag att vi vill återföra underhållet till staten successivt men att SJ som monopol nog var borta för alltid. Efter lite funderande så tittade han på mig och sa ”Lovar du det? Är det var Socialdemokraterna står för?” Jaja men, sa jag, vi ska satsa rejält på järnvägen. Då tog han min hand i ett rejält grepp och sa ”Tack, det värmer. Min röst har ni”.
Så ser valrörelsen ut. Många möten och många som undrar hur det ska gå. Hur det ska bli bättre och hur deras framtid ser ut. Samtidigt en oerhörd trötthet på alliansen.
Jag har bara en sak att säga alla er: Lägg rösten på Socialdemokraterna så vi får Stefan Löfven som statsminister. Sverige behöver en ny start!