Motsättningarna fortsätter att frodas
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Mitt under vår julefrid här hemma så kom rapporterna om ett massivt angrepp på det palestinska folket i Gaza. När vi i Sverige satt och läste julevangeliet så attackerades civila människor i deras hem av den israeliska armen.
Målet enligt den israeliska staten var att slå ut Hamas en gång för alla. Men frågan som infinner sig efter rapporter från internationella hjälporganisationer är, är alla civila palestinier anhängare av Hamas? Är palestinska små barn anhängare av Hamas direkt som de föds?
Röda Korset rapporter om att civila fösts ihop i ett hus som sedermera blev en måltavla för Israeliskt flyg. Bilder av hur ett barn svältande väntar vid sin döda mors kropp är svåra att smälta för mig som småbarnsfar, make och medmänniska. Om någon har synsättet att detta handlar om Hamas anhängare så blir det för mig helt fel.
Detta är helt oskyddade människor, rädda, förtvivlade och små barn fulla av skräck. Om Israels mål är att utrota Hamas så gör man just nu ett av sina största misstag. Att skapa en känsla av avsky hos en svensk pappa som i vår trygga vrå i världen firar jul och nyår med sina barn och vänner må så vara.
Men de barn som väntar vid sin döda mors kropp nere i krigets Gaza kommer att ha svårt att glömma och förlåta. Motsättningarna kommer att fortsätta frodas som de gjort under så många år och så många generationer.
Jag är den första att kritisera de attacker Hamas genomfört på det civila israeliska folket. Men frågan är var detta tar vägen? Om man fortsätter att beträda redan upptrampade blodigt vilseledande spår?
För mig som pappa, make, medborgare med en tro på demokrati och humanism så finna bara en väg bort från gamla blodiga spår. Det handlar om att FN måste få ett stöd för sina resolutioner, att USA tar sitt ansvar i konflikten och att goda krafter från bägge sidor måste få möjligheten att komma fram och med internationell hjälp hitta lösningar.
Vi får ändå inte glömma vårt eget lands insats och det är dags att vi åter igen tar på oss ledartröjan när det gäller att gå i främsta ledet i kampen för en långsiktig stabilitet och fred i Mellanöstern.