Visst sa du inte grattis på Internationella kvinnodagen? Det finns faktiskt väldigt lite att fira.
För all del, kvinnor har haft rösträtt i över 90 år, jämställdhet har funnits i grundskolans läroplan sedan 1969 och sedan 33 år är det förbjudet med könsdiskriminering i arbetslivet.
Jämställdheten går framåt. Jag vet. Men ärligt talat, det går snabbare att urholka ett granitblock med tops.
En kvinna i Sverige tjänar under livet i snitt 3 600 000 kr mindre än en man. Det är vanligare att en VD i ett börsnoterat företag heter Anders än är en kvinna. Dagens ökning av sjukskrivningar består till 80 procent av kvinnor och 20 procent män. Samma fördelning gäller för uttag av föräldraförsäkringen.
Att vara kvinna betyder 2014 att hon på område efter område har sämre chanser än oss män.
Du kanske liksom jag försöker leva jämställt. Dela på hemarbete och snoriga barn, göra medvetna val och uppfostra dina barn med medvetenhet. Men det räcker inte. Det går för sakta och ojämställdhet fördummar.
I Tidningen Metro kan man läsa att vi med samma tempo som idag, på en rad viktiga områden som lön, makt och ansvar först år 2205 kan räkna med att vara jämställda. Det är minst 65 år kvar innan kvinnor och män får lika lön för lika arbete, säger Medlingsinstitutet. Det tar hela 195 år innan uttag av VAB (vård av sjukt barn) kommer nå balans visar Försäkringskassan.
År 2205? Vi snackar inte om att bosätta oss i rymden. Utan bara om att leva jämställt. Att oavsett kön få samma rättigheter och möjligheter, ha samma rätt att bestämma över vår kropp och sexualitet, och samma möjligheter att kunna påverka samhället och vårt eget liv.
Oss män emellan, jämställdhet är ingen kvinnofråga. Det handlar lika mycket om oss och det samhälle vi vill leva i. På samma sätt som ojämställdhet begränsar kvinnors liv tvingar de in oss män i roller från dåtid. Det begränsar alla människors rätt att leva och vara som de vill.
Halva makten, lika lön för lika arbete, frihet från mäns våld, delat ansvar för barn och hem. Allt handlar om strukturer vi själva är en del av. Strukturer som begränsar oss alla.
Ska vi nå framgång måste vi alla ta ansvar att arbeta för ökad jämställdhet.
Så killar, visst är det du som vabbar nästa gång? Visst får kvinnorna på ditt jobb lika tunga och viktiga uppdrag som männen? Visst är det du som planerar veckomatsedeln varannan vecka? Visst sätter du som är chef lika hög lön på dina kvinnliga anställda som männen får?