Jag blev socialdemokrat år 2008. Jag var 20 år, och ville vara med och bygga ett bättre samhälle för alla. Men att välja parti var för mig ingen enkel sak.
Jag ville göra ett medvetet val. Så efter att ha studerat statsvetenskap och läst om ideologi och svensk politisk historia stod det klart för mig att det partis värderingar jag vill vara med och kämpa för är socialdemokratins.
Jag blev socialdemokrat när jag förstod att samhället var på väg i en riktning som gjorde alla oss människor till kunder på en marknad. Där vi värderas utifrån hur lönsamma vi är och där kapitalisternas vinstintressen styr välfärden. Där människor som behöver mer stöd och hjälp lämnas efter.
Jag blev det när jag såg hur bit för bit av vår gemensamma välfärd och våra resurser privatiserades och reades ut. När jag förstod att elever ses som kunder på en skolmarknad och sorteras efter hur kostsamma de är. När marknaden struntar i att investera i landsbygden, trots att det är här som Sveriges stora tillgångar utvinns och exporteras.
Jag blev det när jag såg att marknaden ville höja din hyra, när politiken ville göra din anställning otrygg och din sjukförsäkring sämre där du till slut nådde stupstocken – som om det skulle göra dig friskare.
Jag blev socialdemokrat när jag såg orättvisan i att de som redan har mest, också fick de största skattesänkningarna. Och när jag såg hur klyftorna i Sverige växte och landet drogs isär.
Många säger att politik inte gör någon skillnad. Att partierna är lika varandra. Men politik gör skillnad och det har betydelse vem som styr.
När vi för mindre än fyra år sedan fick regeringsmakten ärvde vi ett budgetunderskott och skriande behov av investeringar i skolan, sjukvården, polisen och våra trygghetsförsäkringar. Idag arbetar 100 000 fler i välfärden än 2014 och vi satsar över 35 miljarder på vård, skola och omsorg, bara i år.
Förskoleklasserna är mindre idag än vad de varit på 25 år. Vi bygger bredband och järnväg i hela landet. Vi bekämpar kriminaliteten, pressar tillbaka arbetslösheten och höjer pensionerna.
Om du liksom jag, inte tror att samhällets problem löser sig med privatiseringar, höjda hyror, otrygghet i arbetslivet eller skattesänkningar för de rikaste – utan tror på att vi måste fortsätta investera i välfärden, att sluta klyftan mellan stad och land och att hålla ihop.
Då behöver Sverige en socialdemokratisk regering igen. Den 9 september avgör du.