Det är tisdagen den 27:e januari 2015. Klockan är 15:32.
Jag sitter på arbetsrummet och känner mig alldeles kall och tom efter att ha deltagit vid riksdagens årliga uppmärksammande av förintelsens minnesdag.
I år är det 70 år sedan människorna i koncentrationslägret Auschwitz befriades den 27 januari 1945. Orden från talarna ekar i mitt huvud.
Det som ekar allra starkast är när Tobias Rawet, förintelseöverlevande, berättade om hur han som litet barn tvingades gräva sin egen grav i väntan på döden vid koncentrationslägret i Ravensbrück. Andra ord som ekar är Göran Perssons: ”Den dagen vi inte minns. Den dagen vi inte berättar. Den dagen har mördarna vunnit”.
När jag var 10 år skickades boken ”Om detta må ni berätta” i över 1,5 miljoner exemplar till alla hushåll i Sverige.
Trots att jag kanske var för liten minns jag hur jag bläddrade i boken, sida efter sida, och läste vittnesmålen med de mest fruktansvärda bilder jag någonsin sett. Bilderna på nakna kvinnor som håller sina spädbarn hårt i famnen i väntan på att bli avrättade vid massgravarna. Bilderna på alla människor, så tunna att de ser ut som levande skelett. Bilden på det döende lilla barnet på gatan och människorna runt om som ser på och inget gör.
Jag tänker på alla familjer som splittrades och skiljdes åt vid koncentrationslägren. Föräldrar som förtvivlat tvingades släppa taget om deras små barns händer och aldrig mer fick se varandra.
Bilderna förstärks av den nyligt publika dokumentärfilmen ”Night will fall” som visar fruktansvärda inspelningar från befrielsen av koncentrationslägren.
Det är outhärdligt att se. Varenda cell i mig mår dåligt. Men det är den viktigaste dokumentärfilmen jag någonsin sett.
Förintelsen är ett av det vidrigaste brott mot mänskligheten som världen skådat. Det får aldrig mer ske.
Ändå ser vi en oroande utveckling i Europa, där antisemitismen och rasismen växer. Det tog inte slut i och med förintelsen.
”Det är samma tankegods idag som skickade min familj in i döden” sa Tobias Rawet.
Därför är det så viktigt att vi förstår och tar del av vittnesmålen och sedan berättar vidare för våra barn vad mänskligheten är kapabel till om vi inte varje dag kämpar för alla människors lika värde.
Jag säger som soldaten Gunner Illingsworth, en av de brittiska soldater som befriade koncentrationslägren:
”When you actually see it for yourself, you know what you are fighting for”.