I slutet av mars 2012 träffade jag S-veteranen och tidigare näringsministern Anders Sundström i Folksamhuset i Stockholm,
”Det känns det som att S har hittat hem igen”, sa han.
Stefan Löfven hade precis valts till ny partiordförande efter en orolig tid med först Mona Sahlin och sedan Håkan Juholt.
Sundström gjorde tummen upp för Löfvens starka betoning av arbetsrätt, jobb- och välfärdspolitik – klassiska socialdemokratiska stridsfrågor.
Fem år senare känns det som att Sundström har fått rätt i sin förutsägelse. Löfven är oomstridd och har samlat partiet.
Under söndagen blev Löfven omvald som partiordförande.
Han kan känna ett starkt mandat och stort förtroende från de egna leden inför valet 2018.
Det är en bra grund för att kunna vinna val. Ledare som saknar stöd internt får svårt att vinna förtroende externt.
* * *
Personer som Hjalmar Branting, Olof Palme, Anna Lindh och Jan Eliasson har varit starka röster för svensk socialdemokrati i världen.
Nu är det utrikesminister Margot Wallström som bär stafettpinnen vidare – och hon gör det på ett respektingivande sätt.
Omröstningen om platserna i FN:s säkerhetsråd 28 juni 2016 var talande. Redan i första omgången fick Sverige stöd av hela 134 av världens länder
Det tyder på ett stort förtroende för både Sverige som nation och Wallström personligen.
På söndag klev hon upp i talarstolen i den mäktiga kongressalen på Svenska Mässan i Göteborg.
”Sedan vi vann valet har jag haft en idé. Agenda ska styras av fyra F: Fred, FN, feministisk utrikespolitisk politik och folklig förankring”, sa Wallström.
Bland annat lyfte hon fram det arbete som gör att stärka jämställdheten i världen.
”Vårt arbete har bidragit till att 20-tal länder har tagit fram lagar och förslag för stärkt jämställdhet; hundratusentals kvinnor har undgått osäkra aborter och oönskade graviditeter; ett 90-tal lokala samhällen har övergett kvinnlig könsstympning; 65 länder och organisationer har gjort åtaganden mot könsrelaterat våld”, berättade Wallström.
Det visar att Sveriges insatser och utrikespolitik har betydelse. Även ett litet och militärt alliansfritt land i norra Europa kan göra skillnad i världen.
* * *
Under söndagsmorgonen höll S-gruppledaren Tomas Eneroth och EU-minister Ann Linde en pressbriefing.
Eneroth påminde om att det som diskuteras och beslutas på S-kongresser inte sällan blir morgondagens verklighet.
”2013 kongressade vi i Göteborg. Då tog vi beslut om att verka för en bred blocköverskridande energiöverenskommelse, ett klimatpolitiskt ramverk och en livsmedelsstrategi. Nu har vi uppgörelser i riksdagen på alla dessa områden”, konstaterade Eneroth.
Det säger något om S-kongressens vikt. De 350 medlemsvalda ombuden kan påverka verkligheten och driva utvecklingen framåt.
Folkrörelsedemokratin funkar.
* * *
Under måndagen är det dags för finansminister Magdalena Andersson att tala på S-kongressen.
Jag gissar att hon har en del positiva besked till kongressombuden.
Sveriges redan starka offentliga finanser går mot ännu större överskott, enligt nya beräkningar från Ekonomistyrningsverket, ESV.
De senaste åren har 150 000 fler människor kommit i arbete, vilket innebär både ökade skatteintäkter och lägre kostnader för arbetslösheten.
Rimligen innebär det att det finns utrymme för en del reformer i budgeten 2018. Regeringen har förutsättningar att lägga en offensiv budget.
* * *
Fredagens terrordåd i Stockholm påverkar givetvis S-kongressen i Göteborg.
På grund av rådande omständigheter kunde partiordförande Stefan Löfven inte delta under kongressens öppning under lördagen.
”S-kongressen är en underordnad fråga för mig. Jag värnar först och främst landet Sverige”, förklarade Löfven sent på fredagskvällen.
Det är givetvis en självklar prioritering. Arbetsuppgiften som statsminister går alltid före rollen som partiordförande – i synnerhet i detta allvarliga läge.
Demokratin har dock sin gång i Göteborg. 1985 motioner med 4537 att-satser behandlas och diskuteras i god demokratisk ordning av 350 medlemsvalda ombud från hela landet.
I den processen finns också svaret till alla mörka krafter.
Våldsbejakande extremister kan inte stoppa det demokratiska samtalet. Demokratin viker inte ned sig.