SÄ kom Àntligen bilden som sÄ mÄnga vÀntat pÄ. Hillary Clinton och Bernie Sanders pÄ samma scen. Politikern frÄn Vermont sa att han i valrörelsen ska kÀmpa för att Clinton ska vinna. Nu Àr det alltsÄ slut pÄ de ömsesidiga attackerna mellan de tvÄ som konkurrerade om demokratiska konventröster. IstÀllet ska Sanders och Clinton samverka, med mÄlet att besegra den republikanske utmanaren Donald Trump. Utsikterna att det ska lyckas förefaller mycket goda.
Sanders togs inte pÄ allvar i början. Vad hade en man född 1941 att göra i en strid om vem som ska leda USA frÄn 2017? MÄnga var snabba att placera Sanders pÄ kuriosaavdelningen.
Men det nÀrmast socialdemokratiska budskapet gick hem bland vÀljare i primÀrvalen. Och det var pÄfallande att mÄnga unga mÀnniskor trodde pÄ den Àldre mannen och entusiastiskt stÀllde upp i hans kampanjarbete. Man kan till en del jÀmföra med stödet till Jeremy Corbyn, den vÀnsterorienterade folkpensionÀr som överraskande valdes till ny ledare för det brittiska arbetarpartiet.
Det handlar till en del om en trötthet över broilerpolitiker, sÄdana som gÄtt rakt in i politiken (kanske via nÄgon konsultbyrÄ) och som rör sig i elitkretsarna. Hellre en vresig gubbe som har sina principer Àn nÄgon teflonpolitiker, tycks man ha tÀnkt, i Storbritannien och USA.
FramgÄngarna för herrar Sanders och Corbyn bör leda till en del slutsatser Àven inom den svenska socialdemokratin.
Sanders grĂ€srotsrörelse har tvingat Hillary Clinton nĂ„gra snĂ€pp Ă„t vĂ€nster. âFrĂ€msta skĂ€let att följa och förstĂ„ hans framgĂ„ngar Ă€r kanske att hans segrar skapar en politisk rörelse Ă„t vĂ€nster som tvingat Clinton att Ă€ndra sin politiska profilâ, skriver forskaren Frida Stranne. In i det sista ha det pĂ„gĂ„tt förhandlingar inom det demokratiska partiet om den plattform man ska anta vid konventet i Philadelphia den 25-28 juli 2016.
Professor Erik à sard menar att den plattform demokraterna nu kommer att enas kring Àr den radikalaste pÄ mÄnga Ärtionden.
En del i ClintongÀnget var till en början oroliga för att den sextioÄttaÄriga Hillary skulle utmanas av nÄgon femton tjugo Är yngre kandidat, och att hennes Älder skulle bli en belastning. SÄ visar det sig att den enda motkandidaten att rÀkna med var en sex Är Àldre man.
Samtidigt kommer det republikanska partiet, som har konvent i Cleveland, Ohio den 18-21 juli, att enas om ett av de mest konservativa manifesten i mannaminne. SÄ de amerikanska vÀljarna stÀlls inför tydliga alternativ. Höger eller vÀnster. Clinton eller Trump. Ingen blaskig mittensörja.
En nyckelfrÄga kan bli om Sanders anhÀngare kan förmÄ sig att rösta pÄ Clinton. HÀr har hon i mÄnader framstÀllts som Wall Streets kandidat och en etablissemangets primadonna. Men nÀr alternativet Àr en vulgÀr högerpolitiker sÄ kanske motviljan mot Clinton fÄr ge vika.
Jag tror att demokraterna vÀljer klokt. Den rutinerade Clinton Àr den som har bÀst förutsÀttningar att ge Trump en match.
Dagens Nyheter har granskat Riksrevisionen och för myndigheten har det varit en förödande lÀsning. Susanne Ackum, som var förre finansministern Anders Borgs (M) högra hand, har redan avgÄtt som riksrevisor. Uppgifterna Àr sÄ graverande att de övriga tvÄ riksrevisorerna sitter löst som en mjölktand. De förhÄllanden som avslöjats leder tanken till nÄgon bananrepublik, dÀr en politisk elit leker med medborgarnas pengar.
Politikerna mÄste agera kraftfullt nÀr det uppdagas brister; för demokratin Àr det mycket viktigt. NÀr det avslöjades att Skatteverkets ledning försökt tipsa en tidigare kollega frÄn regeringskansliet om att en granskning pÄgick, dÄ fick det inga synbara följder. Cheferna fortsÀtter sina vÀlbetalda jobb. Politikerna anvÀnder inte den makt de har. Det Àr ju tur att medierna sköter sina granskande uppgifter och inte fegar ur.
Ha en ljuvlig julihelg!