Spanjorerna går till val igen den 26 juni, sedan partierna misslyckats med att bilda regering efter det ordinarie valet i december.
Mönstret liknar det i resten av Europa. Nya partibildningar har gjort har stora inbrytningar i de tidigare dominerande partierna, och eftersom allting fortfarande flyter är det svårt att vaska fram koalitioner.
Socialisterna (PSOE) hade bollen ett tag under våren, men ville inte ge sin utmanare, det vänsterpopulistiska Podemos chansen, och partiledaren Pedro Sánchez fick lämna tillbaka uppdraget. Sanchez satsade på samarbete med den borgerliga uppstickaren, center-liberala Ciudadanos. Men stödet räckte inte.
Frågan är om nyvalet löser några problem.
Podemos är mer framgångsrikt i koalitionsbyggandet och kan bland räkna med stöd från vänsternationalister i Katalonien, Valencia och Galicien. PSOE riskerar att genom försiktigt stöd för arbetsmarknadsreformer hamna i högerburen, alltså att skilja sig för litet från det regerande konservativa partiet PP.
Samtidigt fjärmar sig PSOE från sina kärntrupper, som inte nödvändigtvis behöver vara grupper som alienerats av den ekonomiska utvecklingen. Det kan lika gärna vara starka grupper som slår vakt om sina privilegier på arbetsmarknaden – hand i hand med facket.
Det problemet är också akut i Frankrike, och andra länder där man närmar sig traditionellt borgerliga lösningar på mer eller mindre akuta ekonomiska problem.
Socialdemokratin i Europa har, enligt statistik som tidningen Economist nyligen publicerade, förlorat en tredjedel av sitt väljarstöd sedan millennieskiftet.
Tillbakagången är allmän och kan bara förklaras med strukturella orsaker. Socialdemokratins traditionella väljarunderlag har krympt, men det har inte försvunnit och frågan är hur S i Europa hanterar sina kärnväljare.
Det är ett problem att partierna numera ofta leds av en yngre välutbildad elit i storstäderna, som lever ett annat liv än majoriteten av sina väljare och som inte själva hotas av den ekonomiska utvecklingen.
Det är inte de socialdemokratiska värderingarna om solidaritet och rättvisa som förlorat sin relevans för väljarna, inte partierna som sådana heller. Möjligen har en del S-politiker blivit irrelevanta för sina väljare.
Hur skapar man då en framgångsrik socialdemokrati igen? Eller i ett kortare perspektiv: Hur förhindrar man att socialdemokratin mister ytterligare inflytande?
Till att börja med bör partierna fundera på hur de ska vinna tillbaka väljare som de förlorat till både höger och vänster. Där finns en stor potential. Det handlar om politik och attityder, men också om att ha en kreativ strategi i det parlamentariska arbetet.
Att klamra sig fast vid regeringsmakten till varje pris, oavsett möjligheterna att synas och utöva inflytande, är ingen bra strategi. Allra sämst är stora koalitioner, där man utgör den mindre parten, som t ex i Tyskland och Nederländerna, eller är jämnstora som i Österrike.
Den mindre kontrahenten går alltid tillbaka, men inte sällan backar båda partierna. I Österrike kunde man med nöd och näppe förhindra att en högerextremist valdes till president härom veckan.
Sedan hjälper det inte om koalitionen i sig är framgångsrik, som i Förbundsrepubliken Tyskland. Eller i delstaten Rheinland-Pfalz, där SPD efter framgångsrikt regerande som juniorpartner till De gröna förlorade tio procentenheter i valet i mars, och åkte ur delstatsregeringen.
Att sola sig i glansen av en populär regeringschef från ett annat parti, är inget som väljarna belönar.