Jämtland var under sent 90- och tidigt 00-tal lika popmusikaliskt sprudlande som en offentlig toalett. Men på senare år har det hänt saker. Från Östersund har både Hello Saferide och Säkert!, Annika Norlins två alteregon, boomat stort förra året, för att inte tala om Vapnets finstämda allvarsindie.
Svängig vemodspop
Det senaste tillskottet är Autisterna. Riktigt svängig vemodspop med vänskapen som poetisk fond. Medlemmarna har spelat med flertalet ovan nämnda band, samt tillsammans med Maia Hirasawa.
EPn Himmelen har fått löjligt unison bra kritik och fullängdaren "sista scenen" släpps 14 maj.
NSD träffar sångare och låtskrivare Per-Olof Stjärnered i Göteborg där bandet bildades.
- Vi vill ju inte låta som nåt Göteborgsband, vi skulle aldrig säga att vi har influerats av havet. Insjö och barrskog i så fall. Men jag förstår dem som kallar musiken "göteborgspop".
- Det är svårt att tänka på, vi har ju inte skrivit något manifest kring musiken och texterna.
Varför valde ni att döpa er efter Stig Larssons debutroman?
- Från början var det mer Stig Larsson själv, han som person. Det var jag och Jesper som fattade tycke för honom i gymnasiet. Vi såg ett teveprogram som han var med i och fängslades. Han var väldigt karismatisk, romantisk. Han utstrålade något som vi fascinerades av som 16-17 åringar. Sen dök han upp i våra liv igen när vi startade bandet.
- Och vi ville ha ett "The"-namn, fast på svenska. Som The Smiths eller The Zombies och då kändes det här väldigt bra.
Ni har allvarliga texter och ganska positiv musik. Hur gick tankarna kring den motsättningen?
- Med många artister jag gillar är det så. Det är intressant med motsättningar.
Vill inge hopp
- Musiken är ju inte alltigenom glad heller. Det finns ett stråk av vemod som vi binder ihop texterna med. På något sätt vill vi ge lite hopp till lyssnaren, om vi inte kan ge det i texterna får vi göra det i musiken.
I er pressrelease står det "vänskap är den grund som Autisterna vilar på, den vackraste grunden av alla". Vad blir ni osams om?
- Vi bråkar mycket om låtar och sånt. Småsaker. Eller om någon är tafatt när man ska bära saker, sånt tycker de är roligt.
Är det du som pekar med hela handen?
- Nej, jag skulle ju önska att det var så, kanske med ett lillfinger.
Låter inte som Lola Barbershop
Innan de flyttat till Göteborg och blivit Autisterna hette de Lola Barbershop. På den tiden var de "inget textband" utan använde snarare snygga ord. Då matchade de på Håkan Hellströmskt manér ihop sig med röda scarfs och enstämmigt gälla färger som scenkläder. Modet har skiftat med musiken, som Per-Olof menar är så långt från Lola Barbershop man kan komma.
Nu är ni riktigt stiliga.
- Anders och jag har ju varit gamla mods och då är kläderna en stor del av allting. Någonstans finns det där kvar, fast lite vuxnare kanske. Mer välklätt än utklätt.