Råbiffen Vin Diesel axlar inte särskilt otippat rollen som amerikansk legosoldat. Toorop (namnet!) lever i exil i ett skitigt Ryssland, i en framtid som inte verkar helt avlägsen. Världen är på väg att gå under av kapitalismen (flygplan är enorma annonspelare för Coca-cola Zero). Klassklyftor, global uppvärmning och massiva flyktingströmmar är bara vardagsmat.
Toorop får uppdraget att transportera en ung kvinna till New York, när han får höra att hon aldrig lämnat sitt kloster spekulerar han hjärtlöst i att "nu ska jag säkert leverera dig till någon miljardär-playboy som köpt dig på internet".
Första halvan av filmen bjuder på bultande hårt soundtrack, feta explosioner och inte mer snack än de obligatoriska cynismerna a la "There’s no place for the weak here". Dessutom är en (förvisso rätt lam, men ändå) jaktscen på snöskoter inspelad uppe kring riksgränsen.
Så småningom visar det sig att flickan Aurora är jungfruligt gravid med tvillingar, barn som avlats fram för att bli nya frälsare (detta ger Aurora oklart definierade superkrafter).
Graviditeten har producerats av en icke-trovärdigt framställd religiös sekt kallad "noiliterna", vars ledare är en arg tant i ful byxdress som använder framtidens version av botox (det ultimata beviset för pur ondska). Här någonstans går Babylon A.D på grund. Från att ha varit en ganska trivsam XXX-ifiering av (fantastiska) Children of Men, till att tramsa bort sig helt i tråkig religionskunskap. Auroras egen far dyker upp som vetenskapsmannen vars okänslighet för att mixtra med Guds skapelse straffar sig, en relativt brutal stöld av karaktären Eldon Tyrell i Blade Runner.
När Vin Diesel var gäst hos Conan O Brien liknade han filmens tes om att ta sig utanför de ryska gränserna, vid det som händer i dagens Ryssland där gränserna förstärkts. Frågan är om budskapet gick fram då Diesel i nästa andetag presenterade ett klipp där han jagas av en målsökande missil.
- Hur kan vi stoppa den!?
- Bara genom att dö.
Så kommer många som försöker se färdigt filmen också känna.