Vad är en bög? Frågan mest utskriven som ett varnande exempel på hur det kan se ut när man försöker begränsa en människas kapacitet, exempelvis utifrån dennes sexuella läggning.
I en "svensk kärlekskomedi" (som Patrik 1,5 utger sig för att vara) är en bög tunnhårig, lönnfet och svensson vars högsta dröm är en välansad rabatt med en hund och ett adoptivbarn. Gayparet Sven och Göran drömmer ungefär om en kärnfamiljstillvaro som hämtad från 50-talet.

En dag beviljas adoptionansökan och männen tror sig vänta en 1,5 årig bebis. Det visar sig att Patrik egentligen är 15 år, homofob och halvkriminell.
Hur man nu kan tro att en bebis på 1,5 år "kommer från en trasslig bakgrund" (som det stod i antagningsbrevet) förblir obesvarat.
Göran, spelad av Gustaf Skarsgård (overkligt att han har en guldbagge, eller kanske ändå inte) spelar den "fjolliga" bögen. Det är ju självklart när han får gå ut och "provköra" barnvagnen med ett bögigt litet paraply, sin bögiga hållning och sin ultrabögiga klädstil.
Sven är butchbögen som konverterat från hetero. Nu skåpsupare med flanellskjorta och burdust humör. Han gillar även att lyssna på jättecheesy countrymusik (han är ju ändå BÖG).

Patrik 1,5 utger sig för att vara progressivt bögmysig rom-com, men bara handlar om att förminska homosexuella till en endimiensionell massa och tvinga in den i ramen för vad som tolereras av en heteronormativ medelklass.
Hade filmen handlat om en man och en kvinna hade den aldrig sett biodukens ljus.

Det finns ju ingen romantisk eller sexig gnista i det uselt berättade förhållandet mellan Göran och Sven. Det är nog tänkt att överflödet på homosexualitet skall kompensera detta (vilket hämtas från omotiverade scener där karlarna kysser varandra, utan att något annat händer som för handlingen framåt).

Det är en film för de som vill känna sig duktiga och säga "De är precis som oss, fast lite finare".
En slags bögkolonialism kan man kalla det. Men, att påpeka en sån detalj känns i det här fallet som att smälla smällare i en myrstack.