Att jag somnade i biofåtöljen när jag såg första Hellboy från 2004 ska inte ses som ett dåligt betyg, jag var bara väldigt trött den dagen. Och nu är jag rätt sugen på att göra bot och försöka igen. I tvåan träffar vi djävulens snällaste avkomma som liten pojk.
Han får höra en godnattberättelse om den gyllene armén. En oförstörbar massa av robotsoldater som skapats i mytfigurernas värld under ett krig med människorna. När en fred slutits somnade den odödliga armén in. "Det är väl bara en saga"? Frågar lille Hellboy. Naivt, visar det sig då Hellboy vuxit upp och den civilisationskritiske mytfiguren Prins Nuada bestämmer sig för att starta nytt krig mot mänskligheten.

Han släpper således lös en massa kreativa monster (tandféer som äter tänder) i vår värld, som Hellboy får slåss mot.
Det skapar en inre konflikt för den röda lunsen när folk på gatan kallar honom missfoster. Relationen till de monster han blåser skallen av med sin specialbyggda revolver, är precis som honom unika i sitt slag och han frågar sig om mänskligheten är värd att stå upp för.

Hellboy 2: The Golden Army är rent pedagogiskt uppbyggd i sin bildteknik. All action syns och sitter där den ska, utan att den måste mörkas ner eller klippas upp. Kanske är det bara för att en nyexaminerad filmregissör påpekade just dessa saker för mig jag tänker på det, men det är verkligen en fröjd med så stabilt foto. Särskilt med så läckra innovativationer som kampsportsonani mitt i sagolandets vagga.

Jag gillar inte sidekicken Abraham Sapien. En talade fisk som en korsning av töntdjuret Jar-Jar Binks (ur den senaste Star wars trilogin) och Fraisers brorsa Niles Crane (ut sit-comserien på femman). Förutom honom, och en pinsamt jobbig Male-bonding scen han och Hellboy delar ett sexpack öl och sjunger kärlekslåtar, är allt fina fisken. Pans Labyrint-regissören Guillermo Del Toro har dille på att göra monsterfilm (nästa projekt är en tvådelad saga om Tolkiens Bilbo) så vi lär få se en Hellboy 3. Det är lugnt för mig, sätt på en kanna kaffe så kör vi bara.