Nu har både The Wu-tang Clans ledare RZA och James Allan från Skottländska experimentrockbandet Glasvegas, pratat över Beethovens månskenssonat. Jag vet inte om det är medvetet, men å andra sidan verkar det som att bandet refererar till musikhistorien i större utsträckning än vad jag är kompetent nog att avgöra.
Det jag kan göra, däremot, är att tala om för er att det här är riktigt bra skit. Feta gitarrväggar som sköljer som vågor in i öronen och skvätter av post-banala texter.
Om en socialarbetare ur ett jag-perspektiv i Geraldine, om att slå mobbaren på käften ("My dad told me not to come home If I don’t kill this bastard") i Go Square go, och kanske bäst: om paranoia, ecstacy och otrohet i my own cheating heart.
Jag älskar texter som inte ställer sig in med sin patetik. "I’m feeling so guilty about any old shit" är så höftat, så fint. Och musiken är en Bulldozer från Glasgow som trycker in ett ton känslor med rå jävla kraft. Rätt in.