Två veckor innan rättegången mot Pirate Bay inleds i Stockholms tingsrätt utkommer reportageboken Piraterna - De svenska fildelarna som plundrar Hollywood. Samtidigt når musiktjänsten Spotify en allt bredare publik, nya album streamas i allt snabbare takt och debatten kring kulturlivet och mediernas framtid i ett samhälle, där en ny generation vant sig vid att all underhållning är gratis, har blivit alltmer frekvent.

Papperstidningens långsamma död proklameras när yngre läsare hittar sin information kostnadsfritt i digitala medier på nätet, och branschen beräknar att 13 miljoner filmer tankats ner inom svenska gränser. En rapport visar också att musikbranschens försäljning har minskat med 40 procent sedan millennieskiftet.
Med andra ord: Rydells och Sundbergs bok kunde inte ha kommit mer lägligt. Men tillför den någonting till den rådande debatten om fildelnings- och gratissamhället?

Boken ger förvisso en unik inblick i fildelningens framväxt och Piratpartiets uppkomst, via intervjuer med grundare, åklagare, experter och så kallade pirater. Samt synliggör Pirate Bays skicklighet när det gäller att tolka och kringgå rådande lagar. En intressant detalj som framhålls är dock att Peter Sunde, en av grundarna, aldrig sett Pirate Bay som en bro mellan musikindustrin och piratvärlden. Utan snarare som en tillfällig lösning i väntan på bättre tjänster - och större acceptans hos makthavarna.