Karin Dreijer är mest känd från bandet The Knife som hon bildade tillsammans med sin bror Olof i slutet av 90-talet. Just nu är hon aktuell med det nya projektet Fever Ray och släppte ett album med samma titel för några veckor sedan. Karin Dreijer faller under kategorin singer/songwriter, men sedan tar likheten slut med de andra kvinnliga artisterna i Sverige som faller under samma benämning. Det finns ingen som helst värme i hennes låtar och anonymiteten som hon eftersträvar både med The Knife och Fever Ray känns bara pinsam.

Efter ett långt förspel med laser och elektropop på låg nivå kommer Fever Ray ut på scen med en stor huvudbonad på sig. Kläderna som både Karin Dreijer och bandet hade på sig kunde lika gärna ha kommit direkt från en indianfilm. Själva konserten var sagolik vacker, men när jag blundande, skalade bort all laser och lyssnade på låtarna så blev jag besviken. Fever Ray saknar det lilla extra för att låtarna ska bli unika att sticka ut i mängden. Alla nummer gled in i varandra och det kändes mer som om att jag tittade på teater än en konsert. Jag vet inte om trummorna var till för att hypnotisera publiken så att de skulle stanna kvar, men jag tittade mer på havet av laser i taket än på scenen. Trots att Karin Dreijer tog av sig huvudet efter några låtar så såg man inte ens hur hon såg ut eftersom scenen var mörk under hela konserten. Det enda jag kunde tänka på från början till slut var att nu har Karin Dreijer tagit sig vatten över huvudet och fått storhetsvansinne. Men gillar man laser och musik som flyter ihop utan att sticka ut så är Fever Ray en upplevelse.