Redan när "My name is Alexander, Raised Fist commander" från första låten Friends And Traitors strömmar ut ur mina lurar har de mig fast. Jag växte upp med Raised Fist och har sett hur de har gått från att spela i Hertsöskolans aula till att turnera över hela världen. Medan andra band packade in sina instrument på 90-talet har Raised Fist fortsatt att kämpa, växa och utvecklas.

Jag tror inte att det är många i Luleå som inser hur stora de verkligen är ute i världen. 2004 spelade Raised Fist på Roskildefestivalen. Jag var där och träffade flera av deras fans som är hängivna sitt Raised Fist och drykar marken de går på.
Raised Fist överraskar, de går sin egen väg och att sätta en stämpel på deras musik är omöjligt. Femte albumet Veil Of Ignorance är inget annat är samma kraftfulla käftsmäll fylld av musik som de alltid levererar. Jag är barnsligt förtjust i City Of Cold och när de drar ner tempot på My Last Day njuter jag. Jag älskar deras musikaliska uthållighet och energin som sprutar ut ur Alexander Hagmans röst. Det är vackert, det är Raised Fist.