Jag har alltid varit för de band som lyfter fram andra kollegor som inte är lika etablerade inför en större publik, men det gäller att göra det på ett bra sätt. Stolen Deer som var förband åt Deportees i lördags har knappt spelat ihop ett år och de ska precis släppa sin första EP. Jag hade förstått om de hade fått följa med på turnén om de hade varit ett unikt, oupptäckt band med hela världen framför sig, men så bra var de inte. Stolen Deer lät som tusen andra garageband gör i Sverige och den första halvtimmen i lilla salen blev nästan plågsam i väntan på kvällens huvudakt.

Till slut var det dags för Deportees från Umeå att lysa upp höstkvällen i Luleå. De har nyss släppt sitt tredje album Under the Pavement - The beach som är en underbar comeback efter några års tystnad. Deportees är definitivt ett av Sveriges mest underskattade band som har en förmåga att glida med i branschen, men aldrig riktigt slå igenom för den breda massan. Lilla salen på Kulturens hus i går var inte fullsatt, men en lagom mängd musikintresserade hade hittat dit och jag tror ingen lämnade konserten besviken. Sångaren Peder Stenberg hade en sådan känsla i sitt framträdande att jag fick gåshud. Vilken röst, vilken underbar artist! Deportees blandade både gamla och nya låtar med perfekt balans och gjorde att kvällen flöt förbi alldeles för snabbt. Det är något speciellt med killarna från Umeå som med sitt mjuka sätt och personliga kontakt med publiken får en att le av lycka. En klockren bokning av Kulturens hus.