Under flera år tillhörde spjutkastaren Mikael Snällfot från Nedre Soppero IF landets främsta i sin gren.
På meritlistan finns bland annat två SM-guld (2000, 2004), finnkampen och landslagsuppdrag.
Men strax före EM 2006 började skadeeländet. Och det slutade aldrig.
"Hade ont hela tiden"
Under 2008 tog han beslutet att lägga spjutet åt sidan.
- Jag fick en axelskada först, och sedan blev det lite fler skador på det. Jag gjorde ett par försök att komma igen, men det gick inte. Till slut var det inte roligt att träna något mer när man hade ont hela tiden. Och då går det heller inte att utvecklas, säger Snällfot, som fortfarande har bra koll på vad som händer i friidrottsvärlden.
- Jag har fortfarande kvar intresset och jag har många gamla kompisar som fortfarande är aktiva.
29-åringen, som numera bor i Stockholm, är också väl medveten om bristen på seniorer i Norrbotten.
Saknar en inomhushall
- Det var väl egentligen likadant på min tid. Friidrotten är inte lika stor i Norrbotten på seniornivå som i övriga landet. På ungdomsnivå är det riktigt bra aktivitet, men jag har ingen riktigt bra förklaring till varför det inte kommer fram fler friidrottare på seniornivå. Det kan vara lite tradition som spelar in, säger Snällfot ocj fortsätter:
- Man behöver en inomhushall, någonstans att träna. Har man ingenstans att träna får du heller inga resultat. Det är steg ett. Sedan har skolorna sitt ansvar också. Man kanske skulle behöva mer friidrott på skolidrotten.
Han funderar ett slag och säger sedan:
- Å andra sidan bor det inte så mycket folk här uppe. Så det kanske är en ganska bra procent trots allt, att tre norrbottningar kommer till start på SM.