Luleå Vi hade egentligen inte planerat att besöka Cooköarna eftersom kusten på de flesta öar är väldigt svår att nå med en kölbåt och ankringen ofta dålig.<br /><br />Guideboken vi har talade om en lång, grund passage med starka strömar genom revet och det var verkligen spännande då vi under motor gick in till ön Aitutaki. Infarten gick bra men på utvägen gick vi på grund med kölen. Visserligen var det inte någon större dramatik och av de fem båter vi han träffa där gick samtliga på så illa att de behövde bogsering. Det klarade vi oss i alla fall ifrån. <br /><br />Kölskadan får vi ta i tu med vid tillfälle och eftersom vi inte hade råd att både gå på grund och klarera in enligt protokollet, tvingades vi i exil i bergen för att undvika the Harbour Giggalo. <br /><br /><br /><br />Vi satte alltså kokosnötsdiet och tältning på schemat och knallade iväg. Terrängen var trevlig och vi följde en liten jeep-väg till den högsta åsen, cirka 300 meter. Där stannade vi tills helgen kom då vi vågade oss ner och på vägen gick vi då förbi ett bananplantage varvid vi bestämde oss för att köpa en stock. <br /><br />Svenskarna är världsbäst på att äta bananer och därför, eftersom jag nu stiftat lite närmare bekantskap med denna världens största ört, tänkte jag ha lite bananskola. <br /><br /><br /><br />Danjels Bananskola<br /><br />Bananen har sitt ursprung i Malaysia, det vill säga bortre Asien. Därifrån fördes den sedan av resande upp till Indien och Kina och omnämns för första gången i en buddistisk Pali, skrift, ifrån 600-talet före Kristus.<br /><br />När sedan utforskningen av Afrika tog fart på 1400-talet upptäckte portugiserna bananen eftersom arabiska handelsresanden hade spridit den från asien kring sina afrikanska handelsleder. <br /><br />Det var sedan europeerna som på under "upptäcktstiden" de kommande århundranden spred bananen över världen, så ock till Polynesien. <br /><br />Den banan som vi känner i Sverige har dock inte så mycket gemensamt med den malaysierna var förtjusta i för snart 2 500 år sedan och den banan som fortfarande växer vild i söderhavet. Likt alla domesticerade plantor har den förädlats och den ört som framodlats bär viktmässigt 20-falt mer frukter som är uppskattningsvis sex gånger större.<br /><br />De små och ursprungliga bananerna, som inte är större än ett finger, saluförs visserligen fortfarande men syns sällan på stormarknaderna i Sverige. Den är dock förhållandevis vanlig i de tropiska länderna. <br /><br />Bananerna växer på en stock och bananstocken växer på bananörten. Från plantering till skörd är det cirka nio månader. <br /><br />Bananen mognar i tropiskt klimat under hela året och när man skördar stocken hugger man ner hela örten. Något vi förvånades över och försökte förhindra då gumman som sålde oss stocken var så liten att vi trodde att hon högg ner hela växten för att hon inte nådde upp. <br /><br />När man skördar gör man det strax innan bananerna är mogna och hänger upp stocken på verandan för att ha fruktkorgen nära. Ska de däremot till en avsalumarknad på andra sidan jorden, som till exempel Europa, måste man skörda en knapp månad i förväg för att hinna med i logistiken. Mognadsprocessen kontrolleras sedan på kemisk väg med hjälp av etylengas så att bananerna ska vara lagom gröngula när de når handeln.<br /><br />Etylen är ett litet kolväte och mognadshormon för många växter som bland annat utsöndras i stor mängd av äpplen varför man inte bör ha dem i samma skål som bananer eller alldeles under en bukett med snittblommor. <br /><br />För oss gick det dock inte så bra med bananstocken. Det roliga hade en baksida och vår brist på lämpligt stuvutrymme och skugga kombinerat med det ständiga gungandet gjorde att de flesta bananer stötskadades och på grund av uttorkning inte mognade men svartnade och möglade. <br /><br />Således fick cirka hälften gå överbord men med tanke på att vi ändå fick nöjet att på några dagar trycka i oss tjugo kilo bananer för 1,50 kg var det nog lika bra. Vi uppskatar fortfarande bananen som frukt vilket vi nog inte gjort om vi BARA ätit banan på överseglingen till Niue.<br /><br />En tanke som slog mig var dock att det vore lita ballt att importera en stock och hänga den i taket hemma till jul. Importören i sverige heter AB Banankompaniet så det borde bara vara att maila dem. <br /><br /><br /><br />Med eller utan guleböj seglar vi dock vidare. I läsande stund är vi i norra Australien och Darwin men resebreven får fortsätta med vår resa igenom Stilla havet för kronologins skull. Besök gärna vår hemsida och lämna en hälsning i gästboken. <br /><br />Allt flyter. Pimpsten också.<br /><br /><br /><br />Danjel Henriksson<br /><br />som siktar på en vit jul <br /><br />www.runtjorden.com