Luleå Vid 22-tiden på kvällen brukar Tyra smyga sig in i sovrummet och krypa upp i sängen. Skulle dörren vara stängd, visar hon med önskvärd tydlighet att hon är trött, och att vi ska öppna så hon får lägga sig.

Även Aina går och lägger sig vid den tiden. Hon rullar ihop sig som en liten boll vid fotändan av sängen.

Ainas placering handlar nog inte om att hon ska göra sig så liten som möjligt för att inte störa oss, snarare att vi inte ska störa hennes nattsömn genom att ändra läge under natten.



Prinsen tycker för det mesta att det är för varmt i sängen, Han brukar uppsöka en hundbädd eller dyna och somna djupt snarkande. När han sover vill han inte bli störd, och som bekant ligger två- benta sällan helt stilla en hel natt.

Prinsen lockar vi ibland upp i sängen, det finns ingen som kan värma en stel rygg som han, och han verkar veta exakt hur han ska ligga för att agera värmedyna.

Hos oss får hundarna sova i sängen - om de vill. Lika ofta som de sover där, lika ofta väljer de en annan sovplats, eller sover en stund i sängen och flyttar sig när det blir för varmt.



Just detta med att ha hundar i sängen tycks vara väldigt provocerande för många. En hund SKA inte sova i sängen, ligga i soffan eller vistas i finrummet.

I andra hem kan hundar få vistas överallt. Det finns inte en fri yta där man kan sätta sig, och det gäller att snabbt få i sig fikabrödet innan någon hund kastar sig över en.

Hunden blir och agerar på det sätt man tillåter den, och varje familj har sina egna normer Det finns faktiskt inga rätt och fel.



Jag lyssnade nyligen på ett föredrag av Kenth Svartberg, SM-vinnare i lydnad 2006 , forskare i etologi vid SLU. lydnadsinstruktör, föreläsare och författare.

Han pratade mycket om relationer mellan människa och hund och hur vi kan förbättra och utveckla den.

Han anser att vårt förhållande med vår hund bygger på tre faktorer, trygghet, samarbete och bestämmande (dominans eller ledarskap, eller vad vi vill kalla det). Tryggheten ligger som en grund, där redan den lilla valpen bibringas en rofylld och behaglig relation till människor i allmänhet och "sin" människa i synnerhet.

På det bygger man sen på med samarbete och bestämmande, och de byggstenarna, "bubblorna" kan vara olika stora hos olika människor. En del har väldigt stor "samarbetsbubbla", och låter hunden för det mesta ta egna beslut. Andra däremot har sin "bestämmandebubbla" störst och bestämmer precis allt vad hunden ska göra och när.



Kenth Svartberg tyckte vi skulle ta oss en funderare vilken relation vi har till vår hund, om vi är nöjda, eller kanske skulle förändra relationen en smula.

Enligt Kenth Svartberg var många väldigt snabba att lägga en mängd krav på hundarna, krav som vi sen inte kollade upp att de följdes.

Vi var nog många som log ett igenkännande leende. Hur många gånger har man inte kallat in hunden, och när den inte kommit struntat i att hämta den? Eller sagt "sitt" till hunden, men inte brytt sig om när den klev upp. Hur ska hunden veta när våra kommandon verkligen är på allvar.



Han tyckte vidare att vi glömmer bort många av de belöningar som finns för hunden i det dagliga livet, något han kallar "life rewards". Det kan vara något så enkelt som att få springa lös, hälsa på en hundkompis, bada eller få följa med på en åktur . Kenth Svartberg var själv uppmärksam på sådana enkla situationer under promenaden, och lät snabbt hunden utföra något, sitt, ligg eller vad som helst, för att sedan belöna med något av de uppräknade.



Lyckas vi vara snabba får hunden en mängd belöningar som tycks komma från oss, annars tar hunden lätt dessa saker för givna. Och när man tänker till hittar man en mängd saker och tillfällen som går att använda som belöningar - life rewards - och förhoppningsvis stiger vi som resurs i vår hunds ögon.