Boden lockar dessutom med Sveriges lägsta pris på biogas. Helene Henriksson, produktionsingenjör, tar emot på Svedjans anläggning där matavfall blir till biogas. Hon har en hel del studiebesök från skolor, företag, kommuner och organisationer.
- Elever är en bra målgrupp. Får barnen kunskap kan de påverka sina föräldrar och far- och morföräldrar. Eleverna är intresserade och vill veta vad vi gör. Fordonsgasen är roligare för eleverna högre upp i årskurserna och studenterna från universitetet är mer inne i själva processen, säger Helene Henriksson.
Svedjan består dels av avloppsreningsverket, dels av biogasanläggningen. De är separata men beroende av varandra. Fokus idag ligger på tillverkningen av fordonsgas.
- Vi propagerar för den eftersom det är det mest miljövänliga att köra bil på och dessutom lokalproducerat, säger Helene Henriksson.
Mjölk ger mycket
Slammet från reningsverket nyttjas till biogasproduktion. Kommunen har tolv reningsverk och slammet därifrån hamnar först i ett råslamslager. Volymmässigt utgör det den stora mängden, men om man ser till vad som ger mest gas så är det utsorterat matavfall och annat organiskt avfall som tas om hand.
- Mjölk ger mycket gas, säger Helene Henriksson och välkomnar därför mjölkbilen från mejeriet i Luleå. Den kommer med alla former av mejeriprodukter och juice. Det är sådant som inte blivit sålt eller som kasseras på grund av störningar i tillverkningen.

Matavfallet tas emot via en ficka i golvet in i en kvarn där det blandas upp med slam för att det ska få en lättflytande konsistens. Sedan vidtar hygieniseringen i två separata tankar. Den blandade massan värms upp till 70 grader i en timme.
- Vi gör det för att döda bakterier och virus. Sedan förs det vidare till rötningskammaren med resterande råslam. Kammaren är hjärtat i anläggningen. Där inne är det 55 grader, säger Helena Henriksson och jämför den med människans mage.
Rötresten som blir kvar är mycket näringsrik och mer än hälften används som gödsel. Medan råslammet stinker vidrigt så luktar rötresten nästan ingenting, vidimerar Ove Andersson.
När matavfall och slamm med hjälp av bakterier bryts ned bildas biogas.
- Det är en metangas och en av de farligaste växthusgaserna. Därför vill vi inte släppa ut den, säger Helene Henriksson.
Liten brandrisk
Det mesta blir fordonsgas. Men först måste rågasen, som innehåller cirka 65 procent metan och 30 procent koldioxid, uppgraderas. Det sker genom att man minskar halten koldioxid till bara ett par procent. Det finns en tankstation för biogas i Boden. Ove Andersson påpekar att det vore oekonomiskt att bygga fler stationer, eftersom transporter av biogas kräver specialfordon och därmed blir dyra.
Det finns omkring 130 biogasfordon i stan. Av dem har kommunen 65 tjänstebilar. Två lokalbussar och två sopbilar drivs också med biogas.
- De moderna bilarna går på biogas så länge det finns gas kvar i behållaren och växlar sedan automatiskt över till bensin. Många är rädda för gas och har förutfattade meningar. De gör ingen skillnad på gas och gas. Metangas beter sig helt annorlunda än gasol, säger Helene Henriksson.

Hon förklarar att det är en mycket lätt gas och att utrymmet när den kan börja brinna är mycket litet. Brandrisken är betydligt större med bensin och diesel.
- Dessutom har moderna biogasbilar säkerhetssystem, som gör att gasen vid en eventuell olycka stannar i behållaren.
Den senaste tiden har produktionen ökat till cirka 22 000 normalkubikmeter biogas per månad. Nästa år kommer kommunen att ha dubbelt så många biogasdrivna bussar och målet är att alla tolv lokaltrafikbussarna ska gå på biogas år 2012. Det ska då finnas en bussdepå vid biogasstationen så att bussarna är färdigtankade på morgonen.
- De kommer att ta nästan hälften av vår gasproduktion och därför måste vi bygga ut så att vi kan ta emot mer matavfall, säger Ove Andersson.
Grannarnas avfall
Kommunens ansökan om utökning ligger hos länsstyrelsen. Den är utformad för produktion på längre sikt. Tanken är att grannkommunerna ska transportera sitt matavfall till Boden. Därför vill de bygga en hall, som kan ta emot lastbil och släp. Det blir ett slutet mellanlager.
- Vi måste också utveckla mottagningsanläggningen, eftersom inte allt som folk kastar i komposterbart är matavfall. Det skapar problem och driftstörningar, säger Helene Henriksson och håller upp en surströmmingsburk av plåt som personalen "fiskat" upp innan den hamnade kvarnen.

Hon berättar att de har hittat motordelar, kläder, glasburkar, ketchupflaskor och förpackningar av alla de slag. Främst krävs att sorteringen i hushållen blir bättre, men även förbehandlingen av avfallet måste utvecklas.

För att biogasbilarna inte ska stå utan bränsle vid ett eventuellt produktionsbortfall ska de skapa en back up med flytande naturgas. Naturgasen omformas till gas, som leds in i nuvarande gaslager.
- Vi kommer att ha cirka en månads bränslebehov som reserv, säger Ove Andersson.
- Naturgas är ett fossilt bränsle som vi helst inte ska använda. Flytande biogas, som kommer att bli det framtida bränslet, vill vi ha som reserv i stället, säger Helene Henriksson.
Totalt innebär utbyggnaden en investering på cirka tolv miljoner kronor. Ove Andersson påpekar att hela anläggningen är avgiftsfinansierad och hoppas på ett positivt besked från länsstyrelsen när som helst. Då kan utbyggnaden stå färdig till sommaren.
Allt till fordon
Svedjan har en egen gaspanna på en megawatt. Den producerar värme av den rågas, som inte blir fordonsgas. Större delen av värmen används i anläggningen. Överskottet leds ut på fjärrvärmenätet.
- Förhoppningen är att all gas i framtiden ska nyttjas som fordonsgas, säger Ove Andersson.