Marjette Holmvall är en lågmäld kvinna med stillsam, behaglig utstrålning och hon presenterar sig med fast handslag. Marjette Holmvall driver ett eget företag där hon erbjuder en rad alternativa behandlingsformer, bland annat hypnoterapi, som terapi under hypnos kan sammanfattas. De som är förespråkare för hypnoterapi anser att metoden används framgångsrikt vid till exempelvis fobier.
- Hypnoterapi är jättebra om man exempelvis är hästrädd, för att man blivit avslängd från en häst. Med hjärnan kan du föra ett resonemang att du inte längre behöver vara rädd för hästarna, men kroppen har ett eget minne och kroppen slår till med alla stressignaler av rädsla när du ser en häst, du flyttas tillbaka i tiden med kroppen, förklarar Marjette Holmvall.
Marjette Holmvall är högst medveten om att hennes tro på många av alternativa behandlingsmetoder är kontroversiellt och väcker misstro. Men hon konstaterar stillsamt att hon tror på att en förändring på synen på alternativ medicin är på väg. Folk är inte längre främmande för yoga och meditation, tankens kraft i den personliga utvecklingen är väl känd, vi vänder oss till coacher utan att det höjs på ögonbrynen. Marjette Holmvall är övertygad om att människor kommer öppna upp för att det inte bara är traditionella tabletter som läker kroppen, eller kuratorsamtal som lappar såriga själar.
- Rent intellektuellt kan nästan alla av oss förstå vad vårt problemet är om vi till exempel har fobier, att vi till exempel är rädda för hästar för att vi blivit sparkade av en häst. Men det är en helt annan sak att få hjärtat, kroppsminnet att sluta vara rädd.
Marjette Holmvall har alltid varit intresserad av hälsan, både den psykiska och fysiska. Det är enligt Marjette förmodligen ett direkt resultat av hennes egna svåra barndom som påverkat henne som tonåring och vuxen och fått henne att aktivt jobba med sig själv. Marjette Holmvall var pigans dotter i fattigdomens Finland som fick bo med sin mamma hos folket modern tjänstgjorde för. Ett barn som fick vara med på nåder och inte skulle synas eller höras.
- Vi hade ingenting, inga egna kläder, jag och mamma hade inga skor utan var barfota. Det var så hemskt. När jag var sex år kom moster från Tornedalen för att hälsa på, och hon bestämde sig på en gång att så här kan man inte ha det. Jag och mamma fick flytta med henne till Sverige och då blev det lite bättre, men jag fick bli vuxen redan då. Min mamma var jättefin, men hon var ensam och lärde sig inte svenska, hon kunde inte ta för sig livet i Sverige.
Marjette säger att barndomen idag blivit en tillgång i möten med människor hon behandlar.
- Jag förstår människor på ett helt annat sätt än om jag inte haft det svårt själv, jag kan känna in dem och ha medkänsla.
När Marjette var tonåring bad hon själv om att bli fosterhemsplacerad när hennes mamma skulle flytta till annan ort. Hon ville inte byta skola.
Fosterfamiljens öppna famn och kärleksfulla förhållande till varandra blev avgörande för vem Marjette kom att bli som vuxen.
- Jag vill verkligen hylla fosterfamiljen, de var jättefina och har betytt så mycket för mig. Mannen i huset var otroligt fin och precis motsatsen till andra män jag sett genom livet som supits och slagits. Genom livet har jag aldrig haft en pappa, männen som funnits har inte varit något att hänga i julgranen, säger hon.
När Marjette Holmvall själv blev vuxen öppnade hon upp famnen för foster- och avlastningsbarn.
- Absolut kan det ha varit ett sätt att gengälda vad min fosterfamilj gjorde för mig, säger hon.
- Mina barn och mina fosterbarn har varit mina läromästare. Föräldrar vill ofta tala om för barn hur saker och ting är, men jag lärde mig att lyssna på barnen och vad de har att säga. Barn är fantastiska, konstaterar hon.
- Om barnet till exempel frågar vad som händer när man dör, så överför inte din egen dödsångest på dem och ge en massa förklaringar till döden som egentligen är till för att bota din ångest, utan fråga vad barnet tror. Du kommer få fina svar.