En dag hade Jaensson tänkt till. Man kan säga att han hade fått en vision. Således satte han sig vid sin dator och skrev ett brev till civilminister Stefan Attefall.

Det borde han inte ha gjort.

Artikelbild

| Jan-Erik Jaensson, vd för turismorganisationen Swedish Lapland, skrev ett brev. Sedan blev det ett jäkla liv. FOTO: Bengt-Åke Persson

Detta brev, som så småningom om fick öknamnet "Bastubrevet", är så pinsamt att alla som hade ett finger med i spelet borde avgå från allt. Typ.

Turistchefens lilla brev fick till exempel en ledande politiker i Umeå att skriva följande rader om sitt norra grannlän på sin blogg:

"Ja, herrejisses. Är det någon som kan vara förvånad över varför kvinnor flyr Norrbotten? Med den kvinnosyn som öppet marknadsförs där, så finns det heller ingen större plats för kvinnor med ambitioner."

Onekligen en innovativ variant av marknadsförning, eller hur.

Jaenssons brev till civilministern är så absurt att jag först trodde att det var ett skämt.

Men Jaensson menade tydligen allvar. Hans krav till ministern var att Norrbottens nästa landshövding ska vara en bastuälskare - precis som P-O Eriksson - annars skulle det bli svårt att verka i länet.

I och med att turistchefen menade allvar var katastrofen ett faktum.

Den första som, mig veterligt, avrättade Jaenssons brev var NSD:s kulturredaktör Jan Bergsten som i en briljant krönika skrev:

"Nej, Gud bevare oss för bastubadare och Bastuakademien, de är en fara för demokratin.
I bastur sitter svettiga gubbar med grosshandlarbukar och beslutar. I kylan där utanför står kvinnorna. De får inte vara med. Bastun är männens sista beslutsfäste efter 1919, då Sverige fick allmän och lika rösträtt."
Det är fantastiska formuleringar som sätter fingret på exakt vad det handlar om: en önskan om att behålla en (manlig) maktstruktur.

Även NSD:s krönikör, samhällsdebattören Åsa Petersen, gick till ett sylvasst frontalangrepp mot Jaensson på sin blogg. Det ledde till en massiv storm och då Jaensson i det läget valde att försöka försvara sina stolligheter var han förlorad.

"De som har reagerat negativt måste ha haft en traumatisk upplevelse av bastubad", skrev Jaensson på Facebook.

Jag följde själv debatten i de sociala medierna och det var underhållning på hög nivå.

Nåväl. Utgången kändes ganska given:

Efter ett (extrainsatt?) möte tog Swedish Laplands styrelse avstånd från Jaenssons brev.

Några timmar senare kom Jaenssons pudel. Han tog tillbaka sitt utspel. Han till och med krävde att hans brev skulle plockas bort från departementets diarium.

Någon hade uppenbart fått honom att förstå att han som turistchef inte direkt främjat bilden av Norrbotten på riksplanet.

Nu väntar jag egentligen bara på en ursäkt till Tornedalen. För Jaensson lyckades ju även utmåla den landsänden som befolkad av inskränkta galningar med följande formulering:

"Om den nya landshövdingen inte gillar att basta så blir det svårt för den personen och direkt impopulärt när landshövdingen färdas
i Tornedalen."

Vad blir då slutsatsen av hela den här soppan?

Ja, kanske att Jan-Erik Jaensson lät sig användas likt en nyttig idiot av någon smart spindoctor som i bakgrunden faktiskt lyckades med ett dolt syfte: att skapa ett jävla liv med genusdiskussioner hit och dit och därmed lära oss alla att Bastuakademien existerar och att självaste P-O Eriksson är hedersledamot där.

I så fall har vi alla i den här debatten, även jag, varit nyttiga idioter.

Det tåls att tänkas på.

För övrigt kräver jag att vår nästa landshövding måste gilla falafel.