I onsdags röstade riksdagen om ett förslag från Sverigedemokraterna om att stoppa avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2. 

Timmarna före beslutet kom en mycket stark reaktion mot SD-förslaget från Pernilla Winnhed, vd för Energiföretagen.

"Sedan elmarknadens avreglering 1996 har vi i Sverige haft en elmarknad där branschens aktörer fattar beslut om produktionen utifrån marknadens efterfrågan och möjlig lönsamhet. Det aktuella förslaget går i en helt annan riktning. Att politiskt överpröva företagsekonomiskt fattade beslut är enligt vår mening att välja fel väg och det skulle snedvrida hela energimarknaden på ett olyckligt sätt", sa Winnhed.

 

Det synsättet präglade även energiöverenskommelsen 2016, som skrevs under av såväl S, MP och C som M och KD.

Uppgörelsen förhindrar inte energibolagen från att investera i kärnkraft. Tvärtom. 

"Kärnkraftsparentesen är förlängd genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser", lyder en central formulering i uppgörelsen.

De fem partierna underströk dock att allt skulle ske på marknadsmässiga och företagsekonomiska villkor.

"Något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta subventioner, kan inte påräknas", skrev kvintetten.

 

Därför är det uppseendeväckande att M och KD, som stod bakom överenskommelsen, röstade för SD-motionen i riksdagen. 

SD:s förslag luktar ju närmast sovjetisk planekonomi. Jimmie Åkesson vill genom nya ägardirektiv tvinga ägaren Vattenfall att driva reaktorerna i Ringhals vidare, trots att företagsledningen anser att det kostar för mycket.

”Vi har varit väldigt tydliga. Det är ett rent företagsekonomiskt beslut. Och vi ser ingen som helst ekonomisk kalkyl att driva Ringhals 1 och 2 vidare”, klargjorde vd:n (och kärnkraftsvännen) Magnus Hall i Dagens Industri 29 oktober 2019.

 

Mot den bakgrunden blir det smått absurt när M och KD, som brukar stå upp för marknadsekonomins principer, vill ägna sig åt någon form av statlig kommandoekonomi och detaljstyra Vattenfalls investeringar. 

Som tur är avvisades SD-motionen med röstsiffrorna 174-173. Men det oroar att majoriteten var så knapp.

 

Energiförsörjningen är sällsynt illa lämpad för kvartalspolitik och kortsiktig populism.

Investeringar i energisystem är stora, kostsamma och betydligt mer långsiktiga än de fyraåriga mandatperioderna i riksdagen. Därför är det viktigt att alla berörda – både bolag och enskilda hushåll – vet att det finns långsiktighet och stabilitet i spelreglerna.

Energimarknaden behöver inte riksdagsbeslut som hänger på enstaka röster.