Hennes livshistoria påminner om ett refuserat bokmanus; nästan för bra för att vara sant. Eller vad sägs om följande:
Jenny Rogneby från Boden har arbetat som musikalartist, gett ut en platta i Japan och varit med i melodifestivalen. Hon är socionom och kriminolog, har jobbat som brottsutredare vid Citypolisen i Stockholm innan hon flyttade till Malta för att skriva en deckare som nu getts ut i elva länder på tio språk. Nyligen sålde hon filmrättigheterna till en Hollywoodproducent och har precis gett ut bok nummer två.
Hon skrattar lite åt min uppräkning och håller med om att hon hunnit med många olika saker på kort tid. En blandning av planer, spontana infall och hårt arbete ligger bakom framgången, menar hon.
– Det är inte så att någon bara kom och erbjöd mig ett skiv- eller bokkontrakt en dag, det är något jag kämpat mig till. Det krävs ett starkt driv för att nå dit, och samtidigt ett stort tålamod.
I sju år jobbade Jenny Rogneby som brottsutredare hos Citypolisen i Stockholm innan hon tog tjänstledigt i ett år för att skriva en bok. Inför bok nummer två sa hon upp sig från jobbet och flyttade till Malta för att skriva på heltid.
Att skrivandet skulle få så stor plats i hennes liv verkar hon nästan lite förvånad över. Bokens huvudkaraktär, Leona, kom till henne efter några år i jobbet som kriminolog.
– Jag kunde inte släppa den idén. När jag tänker tillbaka så inser jag att jag på något vis alltid tyckt om att skriva, men jag har inte utvecklat det över huvud taget. Jag har hela tiden haft annat i tankarna, och hade ingen aning om att jag hade talang för det.
Finns det drag av dig i Leona?
– Hon ifrågasätter normer och vill inte leva ett vanligt svenssonliv, och det har jag också haft svårt med. Jag är glad att jag slipper det nu när jag skriver och får bestämma över min egen tid. Men vi har fler olikheter än likheter. Leona är gränslös på många sätt och drar sig inte för att bryta regler för att nå dit hon vill.
Bokserien om Leona var först tänkt som en trilogi. Nu funderar Jenny på att skriva ännu fler delar.
Kommer Boden eller Norrbotten att finnas med i framtida böcker?
– Bra grej, det har jag faktiskt inte tänkt på. Huvudhandlingen kanske inte kan flyttas till en mindre stad, men karaktärer skulle mycket väl kunna göra det. Där sådde du ett frö.
Jenny är född i Etiopien och kom till sina adoptivföräldrar i Boden när hon var ett år. När hon var 21 år bestämde hon sig för att återvända till sina rötter, något som hon beskriver som en omvälvande upplevelse.
– Jag fick träffa min biologiska mamma, min bror och en massa andra släktingar. Det var som en hel by som stod och väntade på flygplatsen, massor med folk. Det var jätteroligt men samtidigt överväldigande. Sedan dröjde det 18 år tills jag åkte tillbaka igen, men vi hade kontakt hela tiden.
I februari i år fick hon uppleva ett traditionellt etiopiskt bröllop när hennes ett år äldre bror gifte sig.
– Det var roligt och annorlunda. Mina släktingar där är väldigt religiösa och går i kyrkan, och de tycker att det är jättekonstigt att jag inte gör det.
Uppväxten i Boden minns hon med värme, trots de kalla vintrarna.
– Jag växte upp i Ågärdan, en liten by utanför Boden där alla kände alla. Vi lekte med grannarnas barn, det var på många sätt en bra plats för barn att växa upp på. Jag älskade att åka slalom i Pagla.
– Det första jag ville bli var skridskoprinsessa, men jag frös så mycket så det var inte att tänka på. Det blev dans i stället. I Boden fanns inte så stort utbud inom dansen, så därför flyttade jag redan efter högstadiet till Umeå där jag gick dansgymnasiet, och sedan vidare till Stockholm. Men jag är glad för min uppväxt.
Jennys mormor bor fortfarande kvar i Boden och mamma och styvfar bor i Avan. Hennes pappa dog när hon var 17 år. Så ofta hon kan åker hon hem för att träffa familjen.
– Mormor fyller snart 92 år, det är helt fantastiskt att hon fortfarande är så pigg. Henne hälsar jag alltid på när jag är hemma. Och jag brukar ta en sväng i Boden för att se hur det ser ut och vad som hänt sen sist.
Vad är det första du gör när du kommer hem?
– Jag vill alltid att mamma ska göra palt, så jag hoppas att den står färdig när jag kommer.