För ett år sedan gav Alexandra Pascalidou ut boken "Mammorna" där hon intervjuat 20 mammor i lika många utsatta bostadsområden. Det var när hon såg alla unga liv som gick till spillo i förorterna utan att det väckte någon större uppmärksamhet i medierna som hon reagerade. Framför allt på att ingen lyssnade till mammorna vars barn hamnat i kriminalitet.
–Jag som är uppvuxen i Rinkeby känner stor samhörighet med människorna där. Jag blev förtvivlad över att se alla liv som skördats i förorterna. Men även om man rapporterade om det i medierna så blev det inte den uppslutning eller kraftsamling som om det hade hänt i mer välbeställda områden.
Pascalidou berättar att hon såg många mammor, anhöriga och familjer i stor chock och sorg men ett samhälle som inte brydde sig. Om det inte handlade om att plocka politiska poänger genom att kräva hårdare och strängare straff.
–Jag reagerade på att det var så många, bara män, som pratade om hur viktigt det är att visa förståelse med folks oro. Och då har man oftast menat rasisternas oro. Politikerna har äntligen börjat reagera när de två första kvinnorna mördades. Caroline Hakim, en läkare som bar på sitt spädbarn i famnen när hon sköts till döds. Plötsligt räknades det mycket mer. Det var en läkare och hände i ett välbeställt område. Då insåg politikerna att våldet kommer allt närmare. Då kunde man inte längre vifta bort det genom att säga att det handlar om självsanering.
Alexandra Pascalidou beslöt sig för att träffa dem som i allra högsta grad drabbas av våldet, men som inte får varken stöd eller uppmärksamhet.
–Jag tänkte på frustrationen och såg att i denna avhumaniserade tid så mördades allt fler unga pojkar som inte räknades. Hur ska man humanisera de avhumaniserade. Ett sätt är att gå till mammorna och prata om mammors villkorslösa kärlek till sina barn. Jag undrade var mammornas röster tog vägen så jag ville intervjua dem som står ensamma kvar. Kvinnorna i underklassen finns det inget utrymme för och aldrig får komma till tals.
Alexandra Pascalidou vill också visa på att förorten inte bara består av dödsskjutningar.
–Det är helt otroligt att se att när journalister åker till Rinkeby för att rapportera har de skottsäker väst på sig. Majoriteten av dem som bor där är vanliga människor med vanliga jobb. Min mamma går omkring där på gatorna. Det är så sorgligt att jag finner inga ord.
