I Ălvsbyn Ă€r det mĂ„nga familjer dĂ€r bĂ„da förĂ€ldrarna fĂ„r sin lön frĂ„n fabriken. LivslĂ„nga och sĂ€kra anstĂ€llningar som nu gĂ„tt upp i rök över en natt. Mikael och Viola Lundström en familj som drabbas.
â Det var dĂ€r vid elvatiden igĂ„r som det bara började smattra aviseringar i telefonen nĂ€r vi satt och sĂ„g pĂ„ tv. DĂ„ fick man se bilder pĂ„ att jobbet brinner upp, allt var i lĂ„gor, sĂ€ger Mikael Lundström.
Hur kÀndes det?
â Ja det Ă€r svĂ„rt att hitta ord. Allt kĂ€nns osĂ€kert. Det Ă€r som ett vakum. Jobbet var en trygghet, man vet att lönerna kommer i slutet av mĂ„naden. Men nu vet man ingenting. Den hĂ€r tryggheten har bara svĂ€vat ivĂ€g, sĂ€ger Mikael Lundström.
â Vi har just skrivit kontrakt pĂ„ ett hus ocksĂ„, vi flyttar in till veckan, sĂ€ger Viola Lundström.
NÀr de förstod hur allvarligt det var sÄ packade de bilen och gav sig av.
â Vi tĂ€nkte att om det smĂ€ller i ammoniakgasen och vinden vĂ€nder Ă„t fel hĂ„ll sĂ„ Ă€r det inget som vĂ„rat barn pĂ„ 1,5 Ă„r ska sitta i. SĂ„ vi tog det sĂ€kra före det osĂ€kra om det skulle hĂ€nda nĂ„gonting, sĂ€ger Mikael Lundström.
Ankie Karlström jobbade ocksÄ pÄ Polarbageriet, och hennes man pÄ IT-avdelningen. Han fick rycka ut mitt i natten.
â Han Ă„kte och rĂ€ddade vad som rĂ€ddas kan av servrarna pĂ„ jobbet. SjĂ€lv vet jag inte vad jag kan sĂ€ga annat Ă€n att det kĂ€nns hemskt. Framtiden kĂ€nns oviss, sĂ€ger Ankie Karlström.
Fredrik Sundström har jobbat pÄ Polarbröd i 20 Är. Han vaknade upp till ett sms frÄn chefen dÀr det stod att han inte behövde komma pÄ jobbet eftersom arbetsplatsen hade brunnit ned.
â Men jag hade inte vĂ€ntat mig att det skulle vara totalförstört. Det Ă€r fruktansvĂ€rt tragiskt. Det skulle firas i dag, men det blev nĂ„got helt annat, sĂ€ger han.
Hur gÄr tankarna?
â Man tĂ€nker pĂ„ framtiden, vad hĂ€nder nu? Blir det ett nytt bageri som de sĂ€ger? Sedan tĂ€nker man ju pĂ„ den egna inkomsten sĂ„ klart och vad som hĂ€nder med den.
Fredrik Joansson vaknade av meddelandet frÄn SOS alarm, det var dÄ han fick veta vad som hÀnder.
â Det var ju dĂ€r efter klockan tre, sĂ„ dĂ„ sov man ju som inte sĂ„ mycket mer den natten. Man vet ju inte vad som hĂ€nder annat Ă€n att man troligtvis inte ska pĂ„ jobbet pĂ„ ett tag, sĂ€ger Fredrik Joansson.
Polarbrödskoncernens VD Karin Bodin var sjĂ€lv pĂ„ plats. Hon Ă„kte sjĂ€lv mot Ălvsbyn med pyjamasen fortfarande pĂ„ efter telefonsamtalet i natt.
â Sen 03.00 fick jag beskedet att nu ger de upp, inte med slĂ€ckningen men att rĂ€dda fabriken. Det var en chock. Ălvsbyn Ă€r hjĂ€rtat och navet i allt vi byggt upp. Allt det som de hĂ€r mĂ€nniskorna har byggt upp, maskinerna som förfinats över sĂ„ mĂ„nga Ă„r Ă€r borta. Men det Ă€r klart att vi vill finnas kvar i Ălvsbyn, sĂ€ger Karin Bodin.
Fortfarande stiger att kraftfullt rökmoln i bakgrunden. Det Àr inte ens tolv timmar sedan branden startade. Men planen Àr redan att bygga upp igen.
â Förhoppningsvis i samma stora skala som det varit, sĂ€ger Bodin.
Hennes ord kunde i alla fall ingjuta lite hopp och tröst i folkmassan.
â Det Ă€r typiskt Polar, vi gĂ„r vidare och tar oss ur krisen. Vi Ă€r ju som en enda stor familj hĂ€r, sĂ€ger Mikael Lundström.