Jag är uppvuxen på Lovägen. Det var bra, tryggt. Då fanns det inget internet och vi barn umgicks med varandra. Vi lekte i lekparken och gjorde halsbrytande konster på barren. Jag fattar inte att vi vågade.
Jag spelade basket och när pappa jobbade gick jag från Torpgärdan till Hildursborg, eftersom mamma inte hade körkort. Det kunde vara kolsvart och stjärnklart. Jag stannade och tittade på alla stjärnorna. Jag skulle bli stjärnstuderare när jag blev stor. Jag trodde att det hette så. Mamma hann bli i upplösningstillstånd innan jag kom hem. Då fanns det inte mobiltelefoner.
Jag gick i simskola på Kläppenbadet. Sedan öppnade de Sandidan och dit for vi ett helt gäng och badade. Jag tyckte att Aldersjön var lite otäckt, eftersom det ryktades att sjön var bottenlös, ändå fanns där döda hästar på botten sas det.
Jag blev inte stjärnstuderare, utan läste teologi i Uppsala. Jag arbetade mitt första år som präst i Stockholm. Sedan flyttade jag hem igen. För mig var det helt rätt. Parkförvaltningen gör så fint. Personalen där ljuspyntar på vintern, sätter ut påskägg till påsk och blommor på sommaren.
Jag är helt galen i surströmming och äter kopiösa mängder. Rekordet är 13. Man ska inte ha mjukt tunnbröd, för det mättar mer, och lite potatis. Jag slarvar med rensningen, men jag har ju en glugg mellan framtänderna och brukar säga att jag drar surströmmingen mellan tänderna där.
Jag tycker om storstäder och tycker mycket om att åka på konserter o Stockholm och Göteborg. Jag och min man har varit på rockkonserter med rockrävar som Guns N´Roses och Rolling Stones. I sommar ska vi se Metallica, men det jag är mest mallig över är att jag såg min tonårsidol Madonna. Jag stod bara sex meter från scen. Jag gillar hon country och är svag för dragspel. Jag kommer ihåg när jag var 14-15 år, Då fick jag i julklapp LP:n Jämmer och elände med Maritza Horn. Hon tolkade skillingtryck. Min mamma var expert att slå in paket, så att man inte såg vad det var. Skivan var inslagen i en stor box.