Årsmötestider ger mig hopp

GÄSTKRÖNIKA Mars är en årsmötesmånad. Jag blir både rörd och tacksam när jag tänker på hur många som engagerar sig i idrottsföreningar, körer, skol- och pensionärsföreningar och mycket annat. Det handlar om ett samhällsengagemang som kan se väldigt olika ut, men som i alla sina delar är viktigt.

Jag är knappast ensam om känslan att de till och med är viktigare än på länge, de krafter som både i värderingar och i praktisk handling står upp för demokrati och för människors lika värde.

Vi känner och ser allt för många olika exempel på hur demokratin och humanismen utmanas, och att den utmaningen tar sig många olika former.

Säkerhetspolisen presenterade nyligen sin årsbok för 2018. I den konstateras att det i Sverige finns tre extremistmiljöer som har som mål att ändra samhällsordningen.

Hotet från den våldsbejakande islamistiska miljön utgör fortsatt det största hotet utifrån ett attentatsperspektiv. Debatten om återvändande IS-terrorister ger de flesta av oss ont i magen och kräver omedelbart agerande i samverkan mellan olika offentliga aktörer.

Det finns också ett mer långsiktigt hot från vit makt-miljön och den autonoma miljön, som mer handlar om att systematiskt använda våld, hot och trakasserier för att avskaffa eller ändra vårt demokratiska styrelseskick. Vit makt-miljön och lösare främlingsfientliga grupper närmar sig enligt uppgift varandra.

De främlingsfientliga och radikalnationalistiska idéströmningarna märks kanske tydligast på nätet. Det politiska och demokratiska samtalet förgiftas, blir råare och mer hotfullt. Människor kan sitta hemma och kommunicera hatfullt till omvärlden. Tröskeln sänks.

En fråga var och en bör ställa sig är i vilken jordmån som dessa åsikter och strömningar växer sig starka? Vad ser vi för tecken i vår egen vardag på ett hårdare samhällsklimat, minskad tolerans och ökade motsättningar? Och vad kan jag göra åt det?

Ett handfast sätt är att lyssna efter guldet i vad din medmänniska säger. Att respektera andras åsikter så mycket att du också säger emot och då pratar i sak och inte med personangrepp. En demokrati behöver mångfald av åsikter – inte oförsonlig konfrontation.

För arbetet mot extremism börjar i din, min och vår allas vardag. Arbetet för tolerans, humanism, jämlikhet och allas lika värde pågår hela tiden och är i grunden vad det demokratiska arbetet handlar om.

Årsmötestider gör mig därför rörd och tacksam, men också hoppfull.