Det som kulminerade i ett bestialiskt mord den där dagen i november började egentligen flera månader, eller år om man så vill, tidigare.
Vi kan kalla honom Luc. Han föddes 1975 i en stad i norra Belgien. Redan som ung vuxen fick han diagnosen paranoid schizofreni, och han har med sig journalkopior från sina sjukhusvistelser i hemlandet när han för första gången besöker svensk sjukvård efter att ha flyttat till Arvidsjaur i Norrbotten.
Varannan vecka besöker han vårdcentralen för att få en injektion som ska hjälpa honom att hålla sjukdomen i schack. Men i oktober 2012 börjar Luc bli sämre. Det var hans arbetsgivare som till sist märkte att något inte alls stod rätt till, och skjutsade honom till läkare i Luleå.
Läkaren berättar i polisförhören att Luc hade börjat höra röster igen, röster som uppmanar honom att "rädda moder jord". Luc blir omgående skickad till psykiatriska kliniken vid Sunderby sjukhus och inlagd med tillsyn var femtonde minut. Men under en rökpaus på morgonen den 28 november försvinner han spårlöst.
Strax efter lunchen den 29 november byltar Hans på sig vinterkläderna. Han ska ta en promenad med sin elvaåriga karelska björnhund Jakke i utkanten av Arvidsjaur och det är kallt. Reflexvästen åker också på, eftersom det mörknar tidigt.
Jakke och Hans står varandra väldigt nära, ska sonen Mikael senare berätta under rättegången.
Längs en snöig E45:a möter de en man som är på väg in mot Arvidsjaur.
Det är Luc som plötsligt fått en infall att gå hela vägen från sin bostad in till centrum. I polisförhör ska han senare berätta att han var på väg mot skolan.
Och nu har han plockat upp en yxa ur sin ryggsäck.
Tre bilister stannar till på vägen. Den första som anländer till platsen vittnar senare om att han tror att det är någon som kört på en ren och försöker avliva den med en yxa.
Men så är det inte.
Med besinningslöst våld slår Luc gång på gång yxan mot den 80-årige Hans som ligger ner på vägen. Hans försöker krypa undan slagen, men Luc följer efter. Bilisterna börjar tuta och Luc vänder sig om och springer mot bilarna. Han krossar bilrutorna en efter en som för att få bilarna att tystna.
Sedan springer han ut i skogen.
Klockan 13.11 larmas polis och ambulans till platsen. Jakke springer omkring och skäller runt sin husse, innan en av bilisterna tar hand om honom.
Ambulanspersonalen lyfter varsamt in den dödligt sårade Hans i bilen. Strax därefter blir han okontaktbar.
I en och en halv timme gör man återupplivningsförsök innan man tvingas konstatera att han avlidit.
Klockan var 15.50 när Frippe och hans polishusse kom till kojan. Längs vägen har de hittat spår av mördaren de förföljt. Frippe markerade först ett eggskydd till en yxa och sedan i tur och ordning en kniv, kängor och strumpor, ryggsäck, mössa samt någon typ av matta, en trolltrumma, en plånbok med belgisk ID-handling samt en plånbok med Hans ID-handling och allra sist, en bit blodpudding.
Mannen släpper yxan han har i handen och lägger sig ner i snön. Han säger till poliserna:
"I liberated a dog. Cause a demon had a dog in chains. So I let the dog free. And I struck the demon down."
I en intervju med NSD, en tid efter händelsen, berättar Hans fru om sina känslor.
– Hans och jag gifte oss 1957. Det är inte alla förunnat att få vara tillsammans så länge. Och döden får man lov att acceptera, men inte på det sätt som det blev. Men jag hörde att mannen som högg ner Hans var på väg till en skola. Kanske klarade sig en hel klass genom att han tog Hans. Han kallade visst Hans för "demon" men det är nog tvärtom.
– Jag saknar Hans vad jag än gör. Ibland är jag på vippen att fråga honom något, som när jag vill få in text-tv. Herregud så tomt det är...
I början av 2013 döms Luc till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Därefter ska han utvisas till Belgien och får aldrig mer resa in i Sverige.
Lucs egen förklaring till vad som hände den dagen var att när han sett mannen med hunden i koppel, så hade rösterna sagt åt honom att befria den.
Han bedömdes lida av en mycket allvarlig psykisk störning, men rätten lägger samtidigt till att man anser att han till viss del varit medveten om sin handling eftersom han bara dagen innan haft sjukdomsinsikt nog att söka hjälp.
Tre år senare anländer belgisk polis till Sverige för att höra Luc där han sitter på den rättspsykiatriska kliniken. Han ska höras angående ett mord som skett många år tidigare, i Belgien. I skrivande stund har belgiska myndigheter dock inte gått vidare med misstankarna mot Luc.
Hunden Jakke dog kort efter sin husse.
– Jakke var elva år gammal och för stor att ha hand om för mig. Det finns rådjur här omkring och Jakke skulle slita sig och springa efter dem. Det tänkte inte mannen som tog Hans liv på. Han ville släppa lös hunden fast han var "djurvän", berättar Hans fru.
Slutligen kan man kanske också konstatera att det finns en sorts ödets ironi i att just en hund blev mördarens fall. Det var ju tack vare polishunden Frippes säkra nos som mannen som kallade sig "djurvän" kunde hittas och gripas.
Fotnot från chefredaktören: Vi väljer att fingera mördarens namn, med hänsyn till att befunnits svårt psykiskt sjuk.