– Det här är mitt sista sommarting, sade Monica Carlsson när hon klev upp i talarstolen när den strategiska planen skulle debatteras på landstingsfullmäktige på Hotell Laponia i Arvidsjaur.
Hon drog sig till minnes att det var just i Arvidsjaur som hennes tid som landstingspolitiker började.
– Jag var ersättare på den tiden och BB-frågan var på tapeten. Jag tror faktiskt det var här som det definitiva beslutet fattades. Jag pläderade starkt för att BB i Kiruna skulle få vara kvar.
Efter valet 2002 inledde Vänstern ett samarbete med Socialdemokraterna – och Monica Carlsson blev gruppledare.
– Jag hamnade mitt i hetluften. Det var en otroligt dramatisk period. Yvonne Stålnacke avgick ju bland annat. Vårt villkor var att verksamheten skulle öppnas igen. Tyvärr föll det på att vi inte kunde hitta någon läkare som ville ta det medicinska ansvaret. Jag har fortfarande inte kommit över det. Det är en stor sorg.
Monica Carlsson talade om landstingets kulturansvar, besvikelsen över regionfrågan och om vikten av att jämställdhetsarbetet inom vården fortsätter.
– När jag började fanns det inte ens någon plan. Där har det hänt mycket men jag känner ibland att det går för långsamt. Att vården fördelas rättvist...det arbetet måste fortsätta.
Monica Carlsson slutade med en attack på det fria vårdvalet.
– vi tvingades inför vårdvalet och därigenom ge möjlighet att driva vård med vinstsyfte. Nu ser vi hur pengarna hamnar hos riskkapitalbolag som dessutom trixar för att slippa betala skatt.
Det känslomässiga talet gick därmed över i en het diskussion om ideologiska skygglappar.
Stefan Tornberg (C) konstaterade att Monica Carlsson var inkonsekvent, eftersom den enda privata vård hon kunde tänka sig var BB i Kiruna och hälsocentralen i Vittangi. Jens Sundström (FP) fyllde på.
– Du vet mycket väl att valet i Vittangi var ingen vård alls eller entreprenad. Den enda mångfald du tolererar är stafettläkare, sade Jens Sundström.
Monica Carlsson försvarade sig, och fick stöd av Kent Ögren, som drog upp Sensias konkurs av vårdcentralerna för ett år sedan.
Sjukvårdspartiet och den borgerliga alliansen riktade senare under dagen hård kritik mot ledningen för de gigantiska problemen med bemanningsfrågan och neddragningen av primärvården ute i länet. Den avhoppade socialdemokraten Kurt-Åke Andersson sågade ledningens strategiska plan omsorgsfullt, bland annat när det gäller akutsjukvården och det akuta omhändertagandet.
Monica Carlsson är van vid den svidande kritiken.
– Det är inget lätt jobb men jag tycker det varit en bra tid. Vi har haft en bra samverkan och tvingats ta tuffa beslut. Men vi har alltid varit ute och träffat befolkningen. Vi har blivit utskällda på stormöten. Även om inte alla tycker besluten är bra har i alla fall många förstått att de är nödvändiga.
Efter landstingsfullmäktige den 14 oktober väntar pension för Monica Carlsson. Framtiden vet hon inte mycket om.
– Jag kandiderar till kommunfullmäktige i Luleå. Men jag har inget klart.