Huggormssafari lockade nyfikna deltagare

Sveriges giftigaste djur, huggormen, har vaknat ur vinterdvalan.
För de riktigt modiga finns därmed chans att få se dem solbada på stenklippor.

RESPEKTINGIVANDE. "Här kommer jag", ser ormen ut att tänka och kommer rakt mot fotografen.

RESPEKTINGIVANDE. "Här kommer jag", ser ormen ut att tänka och kommer rakt mot fotografen.

Foto: Linda Danhall

BILDEXTRA2014-05-02 20:58

I 25 år har Naturskyddsföreningen och Christer Nilsson anordnat huggormssafari och intresset för att se de fridlysta djuren stiger för varje år.

– Det har aldrig varit så här många deltagare tidigare, nu är vi ett 50-tal vid årets exkursion, säger Christer Nilsson.

Huggormen är ett djur som gärna håller sig borta från människor och de känner av vibrationer i marken.

– Det gäller att försöka gå så försiktigt som möjligt så att de inte blir rädda och flyr ned i något hål i marken. Man ska också försöka att inte vifta så mycket med armarna.

Elina Johansson och Linnea Pettersson vill gärna se huggormar och följer med NSD:s före detta journalist, numer författare Bosse Johansson ut på äventyret.

– Jag har tittat på huggormar förut, jag blev rädd och gömde mig bakom farfar, säger Elina Johansson.

Den gången dök ormen upp intill ryggsäcken, precis när duon skulle fika.

– Jag blev nog också lite rädd, säger farfar Bosse Johansson.

Huggormen ligger i dvala i håligheter i marken under vintern. När vårsolen börjar värma vaknar huggormen och solar sig i solens strålar för att få värme. Ormen tycker inte om skugga, så den som inte vill att ormen ska ge sig iväg, ska passa sig från att ställa sig för solen.

– Då ger de sig iväg, säger Christer Nilsson.

Att han började med huggormssafari var egentligen en slump. Från början kallades exkursionen för "hackspettsmorgon", men när deltagarna fick se ormar på snön visade det sig att intresset för ormarna var mycket större än för hackspettar.

– Så vi tänkte om.

I klapperstensområdet dyker ormarna upp. En försvinner snabbt ned i ett hål, en annan ringlar ihop sig mellan två stenar och en tredje glider iväg över stenarna.

– Ormar är vackra, men de är också lite läskiga och jag tog då stövlar på mig, säger Hanna Rönnkvist som tog med sig hela familjen på huggormssafarin.

Huggormarna varierar i färg och kan växla mellan helt svarta, stålgrå, bruna, zick zackade och melerade.

– Här finns inga snokar, bara huggormar. Det finns många myter omkring huggormen som inte är sanna, exempelvis är inte de små huggormarna giftigare än de stora, säger Christer Nilsson.

Naturskyddsföreningen planerar ytterligare två exkursioner.

– Den 18 maj går vi ut och tittar på grodor och den 28 juni studerar vi strandvivor och fjärilar, det är alltid så roligt att komma ut i vår fantastiska natur, säger Birgitta Landberg, ordförande i Naturskyddsföreningen.

FAKTA/Huggorm

Så skiljer du en giftig huggorm från en ofarlig snok:

Huggormen har lite sneda kattögon medan en snok har helt runda ögon

Bara för att ormen är svart behöver det inte vara en snok, huggormar kan också vara svarta.

En huggorm som hålls i svansen blir hängande rakt ned, medan en snok når upp till handen. Rekommenderas inte att testas.

Stöter man på en orm i Norrbotten är det mest troligt en huggorm.

Huggormen föder levande ungar.

Huggormen är fridlyst och flyttas lämpligt genom att fösas ned i en hink med hjälp av en lövräfsa.

KÄLLA: Christer Nilsson, Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om