n Jag läser om familjen Ponthage-Åström från Boden, som vänt sig till kommunen för att få hjälp med sin vardag. Pappan arbetar i transportsektorn och mamman är sjukskriven på grund av en stroke.

Det svaret familjen får kan tyckas oväntat. Man säger att det kan hända att barnen blir omhändertagna eftersom man måste se till barnens bästa.
För det första är det tveksamt om det är bäst för barn i en fullt fungerande familj mår bra av att bli omhändertagna. För mig är det tveksamt.
För det andra är tyvärr inte socialchefens kommentar särskilt överraskande.
Makalösa föräldrar får liknande rapporter från hela landet. Ensamföräldrar som självmant vänder sig till socialtjänsten och ber om hjälp att hantera en svår vardagssituation får ofta hotfulla svar om att barnen kan bli omhändertagna.
Många ensamföräldrar oroar sig för vad som kan hända med barnen om de själva blir sjuka. I somras frågade vi alla kommuner om det finns möjlighet att få hjälp i hemmet vid egen sjukdom. Bara en av tio kommuner erbjuder sådant stöd.
Varför är vi så kallsinniga med att hjälpa föräldrar i förebyggande syfte?
Det svar som familjen Ponthage-Åström får från socialchefen visar också på bristande kunskaper om arbetslinjen.
Människor kan inte välja och vraka mellan arbeten. Man ska ta det jobb som erbjuds, även om det innebär långa resor, övernattning på annan ort eller att man måste flytta.
Den som inte accepterar ett erbjudande om arbete riskerar att bli avstängd från A-kassan.
Kommunens uppgift måste vara att stötta föräldrar som har en tuff period. Det förebygger kostnader i det långa perspektivet.

Kommunens uppgift får aldrig vara att bidra till att människor faller mellan stolarna och trillar ur våra så kallade trygghetssystem.