Utbildningsåret 2023/24 rycker sammanlagt 438 värnpliktiga in på I 19 och totalt 275 på A 8.
Hilma Bergelins morfar, Mats Pålsson, berättade lumparhistorier för henne när hon var liten.
– Mina föräldrar har inte gjort värnplikten och ingen av mina kusiner heller, så det är ingen annan i min närhet som gjort det.
Hennes morfar började som jägarsoldat, men skadade sig och placerades därför som fordonsförare på Gotland. Nu går Hilma Bergelin i hans fotspår.
– Det mesta han sa lät jobbigt, men jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte gjort värnplikten för det känns som en väldigt bra upplevelse. Han var väldigt uppmuntrande och då blev det ännu roligare att göra det.
Hon berättar att han blev glad och väldigt taggad. Hilma träffade honom en helg innan hon ryckte in på artilleriregementet i Boden och då googlade han A 8.
Hilma Bergelin tycker det är bra att allmän värnplikt har återinförts och bedömer, att många skulle behöva göra militärtjänst.
– Jag tror det gör väldigt mycket för samhället att folk gör värnplikten. Jag vet att många vill göra det, men inte fått chansen.
Hon tycker det är läskigt med Rysslands invasion i Ukraina.
– Kriget finns så nära, här i Europa. Det känns så overkligt att man krigar nu 2023. Det känns fel, inte alls rätt.
Hilma menar att det finns både för- och nackdelar med svenskt medlemskap i Nato och har många funderingar kring säkerheten och försvarets utveckling framöver. Ludvig Sjögrund, Åkersberga, tror att ett natomedlemskap kommer vara avskräckande. Han och Karl Runebjörk, Uppsala, ryckte in på I 19.
– Det ska bli kul att vara i en helt ny miljö. Det blir en upplevelse, säger Ludvig, som gör lumpen som logistikgruppbefäl.
Han hamnade i Boden av en slump och har aldrig varit så långt norrut förut, men ser värnplikten som en erfarenhet och bra merit.
Karl har alltid velat göra lumpen och för honom kändes det lite som en plikt.
– Farsan, morfar och farfar har gjort det. Jag ville bli mekaniker, men morsan tvingade in mig på naturvetenskapliga linjen.
Så när han blev tillfrågad om han ville göra något särskilt under värnplikten svarade han, att han gillar att meka med saker. Det blev som han ville och han valde Boden.
– Ska man iväg, ska man iväg på riktigt och jag förväntar mig att det här härdar lite grann, säger Karl Runebjörk.
Båda han och Ludvig Sjögrund vill testa sina gränser, hur mycket de orkar. De ser tiden inom försvaret som en möjlighet till personlig utveckling.
Armén var den självklara försvarsgrenen inom Försvarsmakten för Hilma Bergelin och eftersom hon älskar att köra bil passar befattningen som fordonsförare henne bra. Hon tycker det varit svårt att förbereda sig mentalt, men är nu glad att vara på plats och ser fram emot de kommande tio månaderna.
– Jag förväntar mig att det kommer vara riktigt jobbigt nu första månaden, när allt är nytt och man försöker komma in i rutinerna. Jag är öppen för allt och vill lära mig. Jag tror att man kommer härifrån som en ny person, vilket jag ser fram emot.
I bakfickan finns en juristutbildning på universitetet, som hon redan är antagen till, men varken Hilma Bergelin eller Ludvig Sjögrund är främmande för militäryrket.
– Försvarsmakten får visa varför vi ska vara kvar här, säger han.
Karl Runebjörk har däremot siktet inställt på att bli ingenjör.