Solen skiner, men det är inte för varmt.
– Kalasväder, konstaterar Örjan Svahn, som tävlar i klassen H60.
Han är genomsvettig och återställer vätskebalansen, men är inte riktigt nöjd med dagens tävling.
– Jag brukar inte bomma så mycket.
Vad berodde det på?
– Svett i ögonen, svarar Örjan.
I dag, tisdag är det vilodag.
Vad ska du göra då?
– Vila!
Det kan han och dottern Katarina Svahn behöva efter att ha cyklat från Mora till Boden, 110 mil enkel resa som uppvärmning.
– Det tog elva dagar, säger Örjan Svahn.
I Boden mötte hans fru Ulla Svahn upp med bil. Hon har dock redan startat återresan hem på cykel.
– Vi räknar med att plocka upp henne vid Höga Kusten-bron, säger Örjan.
Ute i skog spurtar Amanda Cliffordson, sex år, över mållinjen i Miniknatet. Hon är veteranen i syskonskaran och tävlar i inskolningsklassen. Efter henne kommer lillebror Max Cliffordson, två år, och Pontus, fyra år. Max vet exakt vad han ska göra när han gått i mål.
– Max har visat stort intresse de här dagarna och så fort han ser en kontroll börjar han springa, berättar mamma Åsa Cliffordson,
De är en äkta orienteringsfamilj. Åsa började själv orientera som åttaåring. De tävlar för Gävle OK, men bor i Göteborg och årets O-ringen är deras Norrlandssemester.
Inne i ett tält ligger Johanna Engström, OK Hällen, på en brist och blir masserad av Ulrika Jansson.
– Jätteskööönt! säger Johanna.
Massagen gör att hon kan springa på onsdag igen.
– Under ett lopp samlar man på sig mjölksyra och skit i musklerna.
Ulrika Jansson ser till att massera bort slaggprodukter och mjukar upp spända muskler. Hon är med i sammanslutningen för yrkesverksamma massörer, Dala massageteam. De har haft fullt upp sedan de slog upp tältduken klockan 7.30 vid mål- och startområdet.
Essi Sundström, 19 år, från Tammerfors forsar över målgången i det stora målområdet.
– Trevligt, men tufft, pustar hon, efter sin tredje orienteringstävling för säsongen.
Hon är glatt överraskad att konditionen är bra och är nöjd med loppet även om hon gjorde misstag.
– Min målsättning är inte att placera mig högst uppe i toppen, utan att göra mitt bästa. Det var stenigt, så man var tvungen att koncentrera sig. Man vill ju inte bryta benen, säger Essi Sundström.
Orientering är hennes första riktiga hobby, som hon tycker mycket om.
– Man får många vänner och lär känna nya människor. Det finns en lagkänsla här, samhörighet. Det är den bästa tävlingsveckan varje år när vi får flera dagar tillsammans, säger Essi Sundström.
Det är hennes andra O-ringen.
– Jag var med 2011, så nu är det tradition. Jag känner inte så många svenskar, men efter det här känner jag fler, säger Essi.