20 mil för att lämna och hämta barnen på förskolan

Hon har två söner på tre och 1,5 år. De bor i Hamptjärmoran. Hon jobbar som lastbilschaufför. Barnens pappa är föräldraledig och ska nu börja jobba. Han jobbar i Luleå och Mimmi Olsson i Heden.

– Den 15 december sökte jag plats i Heden, säger Mimmi Olsson.

Hon är medveten om att det är kort om förskoleplatser och förberedde sig på det värsta, att de skulle få plats i Sävast. Men så fick hon ett sms förra veckan.

– Vi hade fått plats i Gunnarsbyn!?

Hon trodde inte att det var sant.

– Jag tänkte: ”De kan inte mena allvar”. Det är fem mil enkel resa dit och jag börjar jobba senast klockan sju på morgonen, ibland tidigare. Det tar minst en timme att åka det med lämning och hämtning. Sedan är det lika lång väg tillbaka. De har inte ens öppnat när jag måste lämna barnen. Det är samma sak för barnens pappa. Han börjar klockan sju i Luleå. Det här är ju helt orimligt.

Mimmi Olsson uppger att kommunens handläggare sagt till andra att de inte placerar barn på förskolorna i byarna.

– Nu verkar de göra det. Det här är inget alternativ för oss. Barnen får orimligt långa dagar. Det är barnmisshandel att slita upp dem så tidigt på morgonen.

Dessutom har familjen räknat på vad det kommer att kosta, cirka 8 000 kronor inklusive förskoleplats och bensin.

Mimmi Olsson har pratat med för- och grundskolechefen Bertil Sundström.

– Han tycker själv att det inte är ett bra alternativ och säger att de bygger nya avdelningar, som ska vara klarar januari 2019, men det hjälper inte oss nu. När jag sa till honom att förskolan inte ens är öppen när jag måste lämna barnen svarade han att han inte vet något om det, utan sa bara hela tiden att de uppfyller skollagens krav. Kommunen är tvungen att erbjuda plats inom fyra månader och att de gjort det.

Mimmi Olsson menar att de inte får livspusslet att gå ihop när kommunen gör på det här sättet.

– De vill att barnfamiljer ska stanna och bo här, men de tänker ju inte på oss och barnen. Det här försvårar för oss. Det är inte rätt mot barnen.

Hon är arg och känner sig samtidigt uppgiven. Hon upplever att hon bemöts med bristande inlevelse och förståelse.

Barnen får inte stå kvar i kön om hon tackar nej till platsen.

– Enligt Bertil Sundström finns det inga garantier att vi inte erbjuds Gunnarsbyn igen. Behåller jag platsen, betalar utan att nyttja den, och ansöker om förflyttning är beskedet att det tidigast kan ske i augusti. I Gunnarsbyn har barnens mor- och farföräldrar ingen möjlighet att lämna och hämta heller.

Hur hon än vänder och vrider på problemet hittar hon ingen lösning.

– Det är helt galet. Min mamma ringde till Skolverket. Handläggaren skrattade och sa att kommunens tolkning av lagen är intressant. Vi och andra i samma situation uppmanas att göra en anmälan till Skolinspektionen. Det ska vi göra.

Mimmi Olsson är kritisk till att kommunen inte har löst det här problemet tidigare.

– Det är ju inte nytt.

Hon har ringt till alla privata förskolor, men de har också kö. Barnen kommer dock att få plats på den privata förskolan i Skogså. Det är nog så långt, tycker hon, men det löser familjens akuta problem med förskolplats till barnen.

– Det är det bästa alternativet just nu. Sedan står vi kvar i den kommunala kön i avvaktan på plats i Heden. Vi MÅSTE jobba. Det här gör mig så himla arg. På kommunen skickar de bara oss vidare och svarar att det är så här det ser ut. De har ingen lösning och vet ingenting, utan svarar bara att det är fullt. Det känns som att befinna sig i en återvändsgränd. Samtidigt vill de inte ha fler privata förskolor och skolor, men de är vår räddning nu. Och jag kan lova att Bertil Sundström inte hade satt sina egna barn i Gunnarsbyn.