Sture Nordmark köpte Kosakoski:s verksamhet i Boden för fem-sex år sedan.
– I dag har vi sex anställda med maskinförarna och sju nysvenskar som jobbar här, säger han.
Han har följt integrationsdebatten och ser att samhället har svårt att få det att fungera.
– Det är Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och kommunerna. Frågan bollas hit och dit och ingen tar tag i integrationen. Det händer ju ingenting, säger Sture Nordmark.
Idén föddes
Han bedömer att de tre viktigaste sakerna för att få en fungerande integration är: språket, arbetet och boendet.
– Boendet rår vi inte på, men det andra kan vi påverka. Vi funderade på hur vi kan utveckla vår återvinningsanläggning och skapa mer sysselsättning. Utav den metall vi får in tänkte vi att vi kan utvinna mer i stället för att skicka iväg den, inte ens halvfärdig. Då föddes idén att tömma vår skrothall, fylla den med maskiner för återvinning och ta hit nysvenskar, säger Sture Nordmark.
Fördjupning
För drygt ett år sedan blev kallagret en arbetsplats och de första två praktikanterna kom dit genom Migrationsverket.
– Från början for jag och hämtade dem på Prästholmen, säger David Nilsson, platschef. Vi började knyta kontakten med varandra. Det visade det sig att den ena, som kom från Syrien, hade jobbat med liknande verksamhet i hemlandet. Det var väldigt roligt att hitta den kopplingen och sedan se, vilket steg ut i livet det blev för dem.
David Nilsson säger att de har dragit nytta av nysvenskarnas kunskap och bollat idéer.
– Efter de första personerna blev det mycket enklare att kunna bygga på verksamheten och vi kunde utöka. Man kan fördjupa sig i återvinningen för att få ut så mycket ädla metaller som möjligt.
Inblick
David Nilsson uppger att anställningen av den ena praktikanten har fördröjts på grund av att myndigheten skrev fel personnummer och namn på mannens id-handling.
– Det tog två månader att korrigera, säger David Nilsson.
Han har fått en inblick och en realistisk insyn i nysvenskarnas verklighet.
– Jag trodde aldrig att det fungerade såsom det gör. Bara en sådan enkel sak som när de ska börja praktisera. Jag har lagt ned mycket tid på att hjälpa dem personligen att fylla i blanketter. Jag trodde att de fick hjälp, men det får de inte.
"Inga blåbär"
David Nilsson tycker det är viktigt att visa att det går att göra något seriöst om man är villig att lägga ned tiden som krävs.
– Att tjäna pengar på att skapa något. Det här är något som vi måste göra i hela Sverige. Annars klarar vi inte av det, säger Sture Nordmark.
I dag har de sju nysvenskar som arbetar eller praktiserar hos dem.
– Vi lär dem språket och vad de ska göra. De har mycket kunskap med sig. De är inga blåbär. Vi har två praktikanter från en yrkeskola i Luleå som tränar svetsning, en av dem har jag anställt nu. Han är en mycket duktig svetsare, säger Nordmark.
– Jag ska göra klart kurserna och behöver få mina licenser. Det är bra att vara på en arbetsplats och det är jättebra att få ett arbete, det är därför som jag har utbildat mig till svetsare, säger Burim Krasniqi.
Hantverkare
David Nilsson säger att nysvenskarna skapar jobb genom sin egen kapacitet.
– Det handlar inte om att ta in så många som möjligt under så kort tid som möjligt, utan att få kvalité.
– De är hantverkare och skapar sig själva ett mervärde. Vi är helt beroende av dem, säger Sture Nordmark.
– Svenska ungdomar som varit här ser inte att det kan vara ganska roligt att sortera material. Man måste se det från en annan synvinkel, att skala kabel genererar jobb och personen får en anställning. Det blir en vinn-vinn-situation för alla, företaget och de anställda. Det är en viktig synvinkel, säger David Nilsson.
"Skrämmande"
Warda Mahamud jobbar som städerska på Sture Nordmarks anläggningar. Hon kom som praktikant via arbetsförmedlingen. Då hade hon bland annat praktiserat sammanlagt ett år hos Arbetsförmedlingen och kommunen i Boden. Sture Nordmark tycker det är skrämmande och anser att hon utnyttjats av stat och kommun.
Förutom jobbet hos Nordmark vikariera Warda Mahamud ibland på särskilt boende.
– Det är viktigt att jobba heltid så att jag kan klara mig själv. När jag jobbar och får lön känner jag att jag är fri och klarar mig själv utan bidrag. Jag vill inte ha bidrag.