På Smedsbyvägen 810, tre mil nordväst om Luleå, bor Anna och Mustafa Gültekin med sina sex kor, fem kalvar, sex tackor, tio höns, en tupp, två hästar, två katter och en hund. Tillsammans driver de mejeri, sommarcafé, pizzeria, gårdsbutik och nu även barnkalas på somrarna. En vardag som har högt tempo men som ändå ger paret ett inre lugn.
– Det är som balsam för själen att leva såhär, man mår gott över det för att det är naturligt, säger Anna Gültekin.
Anna och Mustafa Gültekin lärde känna varandra 2008 via gemensamma vänner. Då var de båda nyskilda och trodde inte att de skulle bli kära i varandra, men nu har de varit tillsammans över i 17 år.
– Det är svårt att förklara, det kändes bara rätt helt enkelt. Vi är två helt olika personligheter men vi passar bra ihop, när en av oss är svag står den andra upp och är starkare, säger Mustafa Gültekin.
Mustafa är född i Turkiet och flyttade till Sverige år 2000 efter att träffat sin exfru i Luleå. Anna är född och uppvuxen i Smedsbyn och nu är hon femte generationen som bor på Vikagården.
– Vi både respekterar varandras kultur och försöker anpassa oss, hon älskar turkiska grejer och jag älskar svenska saker, säger Mustafa Gültekin.
– Vi brukar säga att jag är mer turkisk än honom och han är mer svensk, det är kanske därför vi passar ihop, säger Anna och skrattar.
Att bo på en bondgård och ha mejeri var ingen självklarhet. Tidigare har paret bland annat bott i en lägenhet på bottenvåningen i Luleå och ägt en pizzeria.
– Jag älskar att vara ute och andas frisk luft, på pizzerian kände jag mig väldigt instängd, som en fågel i en bur. I lägenheten ville vi inte att folk skulle titta in hela tiden så vi drog för gardinerna och då blev det som att bo i en grotta, säger Anna Gültekin.
De började leta efter hus och gårdar och då säger Annas pappa att han funderar på att flytta från sin gård i Smedsbyn.
– Jag trodde inte att pappa skulle flytta från gården så tidigt men han hade hittat en kärlek som inte ville flytta. En dag sa han ”Jag undrar vem som ska ta över efter mig” och då sa det som "ding" i mitt huvud för då förstod jag att det är här vi ska bo, säger hon.
Anna och Mustafa har renoverat mycket.
– I början hade vi bara marken och huset, ladugården var omgjord till en stor butik så det fanns ingen plats för djur. Vi började med höns, på hösten byggde vi ett stall så kunde vi skaffa två hästar – en till mig och en till Mustafas hästtokiga dotter, sedan tickade det på, säger Anna Gültekin.
Idag driver de en närbutik med varor från gården och andra basvaror. Mjölkproduktionen var nedlagt sedan flera år men den startade de upp igen och nu producerar de egen grillost, ostkaka, kaffeost och färskost.
För två år sedan sa Mustafa upp sig från sitt tidigare jobb för att kunna jobba helhjärtat på gården med Anna. Men för att det skulle gå runt ekonomiskt året om valde de att också starta en pizzeria.
– Jag var så klar med pizzor, jag kunde inte gå in i en pizzeria ens, men Anna övertalade mig att vi skulle testa.
– Att bara kunna köpa ost räckte inte för att folk ska åka ända hit till byn, så då tänkte vi att folk kan käka lunch eller middag här också, säger Mustafa Gültekin.
– Vi började med att ha öppet pizzerian en gång i månaden först, tänkte att det skulle vara trevligt med ”pizzasöndag”. Men nästan direkt blev det fredag, lördag, söndag varje vecka, säger Anna Gültekin.
På somrarna driver Anna ett café i den gamla bagarstugan där hon bakar allt själv. Nytt för i år är även att de anordnar barnkalas på gården där barn får åka traktor, träffa djuren och äta pizza och glass.
– Folk har inte bråttom här, stress hör till stan brukar jag säga. Här kommer de hit för att må bra och träffa djur, säger Mustafa Gültekin.
Hur hinner ni med allt?
– Det har vi inte svaret på, säger Mustafa och skrattar innan han fortsätter.
– Det blir en helt annan känsla här, även om man jobbar till halv elva på natten så är det inte lika jobbigt för man är hemma hela tiden. Vi kollar aldrig på klockan förutom när vi ska gå till korna. Vi anpassar våra dagar efter vår energi.
– Det bästa med det här livet är att vi får vara tillsammans, avslutar Anna Gültekin.